Bär ner mej till sjön

Detta är mitt åttahundrade inlägg, därför kommer jag att skriva om det som är det viktigaste för mej. Just det: att vistas i eller vid vatten.
Klockan är åtta och jag har skrivit i en timme. Nu är badkaret snart fyllt, där ska jag läsa dagens tidning.
Det är den åttonde september och jag trodde inte det, men det verkar som om min säsong för havsbad är över för i år. Det är mycket sorgligt. I år blev det ganska exakt fyra månader. Ibland kunde det bli fyra fem dagars uppehåll när vädret eller motivationen inte hängde med.
Låt mej få loss pengar så att jag kan fixa en resa till ett salt hav någon gång under dom närmaste sex månaderna, jag behöver det.
Jag har varit medlem i Kockum Fritid sedan 1991 (1993 undantaget). Jag har haft uppehåll i tre månader, men sen den förste september simmar jag igen. Mjukstartade för en vecka sen. Nu har jag simmat måndag tisdag onsdag (1600, 1800, 1600) och det är så skönt, så naturligt. Dom första längderna känns tråkiga, men när jag simmat tjugo (500) så bara flyter det och till slut får jag övertala mej själv att sluta.
Och sen bastu för den stela nacken.
Alltid när jag tvekar (ska jag cykla och bada/simma) eller känner att jag inte pallar, att det bara är klabb, tänker jag på den enda sanning jag vet: Jag har aldrig ångrat ett bad.