Tankar från den forne filosofistudenten

Den dyker alltid upp, Det är sånt som bara händer mej med Olle Ljungström.
Äh, gå och bada, är ju sånt man kanske inte säger, längre, men sa förut.
Och nu kommer Famous blue raincoat, en av dom allra bästa.
Och det är just vad jag tänker göra, gå och bada, eller, cykla och bada. Igår blev det inget, solen försvann. I förrgår. Sjutton grader, jag var helt ensam på bryggan. Det fanns en badvakt, hon berömde mej. Det skakade jag av mej som vatten i håret. Ner till femton är det inget att snacka om.

Ibland blir jag förbluffad, av mej själv och andra. Det är ju givetvis så att vi inte är likadana. Men ändå. Visst, jag kan ha dålig tajming ibland. Men ändå. Jag blir verkligen förbluffad när människor väljer att så totalt vara uppe i sej själva att dom inte kan förstå något som jag förklarat ett stort antal gånger.
Det är ju också det intressanta med människor, att man kan lära känna mysterierna i andra och i sej själv. Men i vissa fall orkar man givetvis inte.
Och på det slumpades Bridge over troubled water fram.

Det finns en stig vid Citadellets koloniområde i Landskrona, den kommer efter Kärleksstigen. Det finns en liten höjd där. Om man är trött kan man luta sej mot den, det är svårt att läsa men det går. Om man är modig kan man dyka ner i vallgravens mjuka botten och simma förbi svanarna och över till ön och ibland står där en get och väntar, ibland inte. Det är också livet.

Downbound train med Bossen. Det är inte kattskit det heller.
Jag längtar efter dom cykelturerna ut på varvsområdet i Landskrona, längst ut. Och bara stå där.
Men jag ska cykla ner till mina hoddor och sitta en stund i soldiset. Sen ska jag bada. Sen ska badkläderna torka. Senare ska jag igen cykla dit med mina barn och vi ska bada igen. Och det ska vara arton grader. Och sommaren är inte slut, det får den inte vara. Det är jag som bestämmer.