Jag skiljer på husbilar och husvagnar. Jag skiljer på campingplatser och ställen att campa på. Jag vill göra det klart och tydligt. Jag ser en färja och jag kan inte välja mellan räkmackan och den med rostbiff, tar båda. I mina drömmar. I min verklighet. När jag säger att jag skulle vilja ha ett körkort och en husbil, pratar jag om möjligheter att vara fri, flexibel, inga tågtider, flygtider, inga hotellrum att stanna i om jag inte vill. Nästa stad, nästa hav, nästa bad, bara dra. Och en dator, och kanske en kassettbandspelare för mina blandband. // Jag kan ha vissa betänkligheter när jag träffar människor som har, inte en, utan två, friserade kungspudlar. Men jag stötte på ett sådant par för några år sen, göteborgare, en man och en kvinna. Vi var på samma fest, kvinnan berättade entusiastiskt om pudlarna, och husbilen som stod parkerad på en garageuppfart, att jag måste komma på besök innan dom skulle vidare neråt kontinenten. Dagen därpå cyklade jag och Elsa dit, träffade pudlarna, som var riktigt trevliga hundar, verkade kloka som ... pudlar. Och satt i husbilen en bra stund, läste tjocka tyska husbilskataloger med kartor och tips. Det var en skön förmiddag.