Tågresorna i livet får livet att röra sej, förändras. Bergen, havet, branterna, dom tysta spanjorerna tittar nyfiket under lugg ändå, dom fulsnygga husen lutar neråt. Trädbråte, jordbråte, taggtrådsstängsel, torra frodiga kullar upp och ner, kratrar, väntar på bättre tider, väntar på att bebyggas och bli viktiga i någons längtande hjärta. På väg till Malaga. På väg till chokladinbakade croissanter och kiwifrukter.

Malaga. En härlig stad. Frodigheten. Dofterna. Mellan kajplatserna för kryssningsfartygen och den gamla borgen, har dom hemlösa bäddat med sina kartonger under den futuristiska utescenens tak. Dom hemlösa, är dåtiden, nutiden, och, framför allt: framtiden. Det är en viktig utbildning att gå i dessa tider: hemlöshetslinjen kompletterad med ett år på fattigdomslinjen, sen är du rustad för den verklighet ni röstat för. Det luktar hasch. Men ... jag andas lättare i Malaga. Det luktar inte lika mycket fish and chips. Det är att jag tycker om spanjorerna, det är att det kan bli lite för mycket av det engelska i Fuengirola, när det bara rör sej om fylla och fotboll. Så mycket ger jag dej, rätt, Daniel P.

Åt en sådär spanskt rosa hamburgare med mjukstekt lök och en helt annan sorts bröd. och riktiga grönröda skrovliga underbara tomater. Och nu en taberna, boken om Gösta Ekman och alla är så glada, alla är ute, dom gamla med käpparna, den milda herrparfymen och doften av rostade kastanjer rör sej överallt, alla är så glada att regnet försvann, och paren med barn, 43-åringarna med utflugna ungar, dom unga älskande, dom ännu yngre, pojkar som vill vara tuffa och flickor som vill vara stora, allt blir charmig störig sprallighet. Livet som ska röra sej som tåget, stanna ibland, backa ibland, inställt ibland. Äh, jag äter skinka och heta korvar i tomatsås. Äh, visst hade det varit skönt att bli lite lullig, men så ser inte mitt liv ut. Äh, en halvstolt solitär, strosar på andra sidan floden, kring stationen, kring nedgången till lokaltågen sitter ett gäng ungdomar, det luktar cannabis. Jag går till hotellet och tar ett bad, läser klart boken om den fascinerande Gösta Ekman, innan jag ska redigera roman.