Stannar och tittar på konst. Sandkonst är sann konst. Stannar och tittar på vågor. På kvällarna vaggar engelsmännen in på pubarna för att titta på fotboll. Spanjorerna står utanför i vinden, och tittar på fotboll. Så kan också en ekonomisk kris yttra sej. // Som svarta svanar som guppar i vågorna, väntar brädsurfarna på vågor. Så att säga kraftiga engelska pensionärer och yngre kraftiga engelsmän står och tittar, som att dom väntar på tåget vid en nerlagd station, som att: vadå, vi har ändå inget bättre för oss, och det är nog sant. Och vem är jag att klandra, som går fram och tillbaka som en gång självaste Tore Andersson i En vandring i solen, fast bland molnen och skurarna. // Rastlösheten har inte blivit mindre med åren. Jag kan göra vad jag vill. Kan jag göra vad jag vill? Nej. Men jag har lärt mej att november kan vara en vädermässig skitmånad vid Medelhavet. Men jag har lärt mej att poolen ska vara tempererad. Men jag har lärt mej att rastlösheten, regnet, molnen, blåsten, det mörka, dom skitiga köksalkoverna, det mörka, det kalla, lukten från fritöser, det mörka, kräver annat, rastlösheten. // Så jag bokade bara två nätter. Inatt blir den andra på ett nytt hotell, marginelt dyrare, men med spa, gratis första gången. Nu kom jag upp till rummet med fungerande internet, efter två timmar och 1400 meter i den trettiogradiga bassängen, ångbastun med fräsch mintluft, andas in, sug i dej fräschören. Och vanlig bastu. Och prima badmössa och badtofflor. Jag var ensam minst halva tiden. En mycket gammal tant simmade två längder, det tog sin tid. Ett något yngre äldre spanskt par delade bastubad med mej. Och ett kraftigt engelskt par kring 50 crawlade ett slag. Och massagestrålar, och ett litet vattenfall som jag simmade genom när jag vände. // Badmöjligheter. Det är en viktig beståndsdel för en lyckad arbetssemester. // Arbetssemester. Också en bild av en finanskris. Jag fick ett resestipendium tidigare i år, för det har jag kunnat göra två resor till Spanien under hösten. Vem skulle jag vara att klaga på vädret. // Ökenkängorna går loss på 16-18 euro. // Imorgon avslutar jag resan med två dagar i Malaga. Vädret ska fortsätta vara skit. Det är värdelöst men inget jag kan göra något åt, det är svårare för sandkonstnärerna som sover under bron där det brukar vara torrt. Men vattnet forsar ner från bergen och fyller flodbädden nu.

Just det, boktips: Stig Claessons En vandring i solen och Dagarna före lunch. Sture Dahlströms Änglar blåser hårt, Kaktusstigen och En fot i regnbågen. Och, givetvis, Peter Kihlgårds mästerverk Strandmannen.