Jag återkommer till lättheten. Jag återkommer till den flyhänta stilen, den luftiga. Jag känner den tunga tyngden. Jag läser Richard Yates. Jag gör som jag gjorde med Paul Auster efter att ha väntat i många år. Jag börjar med den senaste, i Yates fall den sista. Man ska ju läsa New York-trilogin. Man ska ju läsa Revolutionary Road och Easter Parade. Och det ska jag också. Det är lyckliga dagar i mitt läsande liv. Jag är så tacksam att jag väntat. Jag är strängt religiös på det sättet. Jag håller på mej för större njutning när det väl är dags. Men ... i Cold Spring Harbor har man kanske inte tid att vänta, får man kanske inte så många chanser. Men ... Cold Spring Harbor, i svensk översättning av Kerstin Gustafsson, förord av Anne Swärd, är verkligen förträfflig litteratur. Tragikomik i sin vackraste form. Varje kapitel leder in i nästa. Och när jag säger att jag tänker på Agatha Christie, säger jag det med respekt. Att få vara på plats, där det sker. Helt där.