Saturday, June 08, 2013

Anna fyller sex om några veckor och hon och jag besöker den riktiga skolvärlden. Sjuåringarna dansar och mimar något om att rulla en spliff och känna på din kropp hela natten, nakna. Och Anna sitter på mina axlar och Geijerskolans mimfestival börjar halvtvå och den har pågått i snart en timme och Anna sitter på mina axlar, men jag måste vila, solen skiner och det är försommar och Anna masserar mej i pausen mellan två låtar och någon tittar någon ler försiktigt, försiktiga föräldrar och andra föräldrar, och barn, sockerbarn och korvbarn och utklädda barn och sminkade barn, där sprang Elsa tio år förbi och det börjar igen och jag reser mej och lyfter upp Anna och lite i bakgrunden, lite bakom de andra, dansar Bruno Martelli, och det känns konstigt. Bruno Martelli ska inte dansa, och inte till den här sången, proffsig som värsta Fame, och de är åttaåringar som pussar varandra efter en het kärleksstrid. Och Anna får hoppa ner i ännu en paus, och de halvballa ungdomarna, männen, har blivit halvgamla föräldrar och många har stora objektiv till sina kameror och andra står tätt ihop försöker skugga solen när det går igenom finesser på stora telefoner. Och nu sjunger (mimar) några från förskoleklassen att Alcohol is free, med utklippta pappgitarrer och jag dansar försiktigt med Anna på mina axlar, halvhäftigt och imorgon ska vi hit igen, Anna ska träffa sina nya lärare och mjukt mjukt tryckas in i skolans värld, bort från dagiset. Men nu är det dags för Sean Banan igen, det svänger inte riktigt, dansen känns stel och orepeterad och jag märker att jag börjar bli kräsen och petig, det är ju barn det är ju barn, och det känns som långa tre minuter, och nu, nu! Sist av alla efter en och en halv timme, är det dags för Elsas tjejgäng. De har repat i en månad och har likadana kläder och rörelserna sitter bra och jag tror att jag är den ende föräldern som sett hela showen, och mitt sotsvarta samvete är inte sotsvart. Jag lämnar Anna tillbaka till dagistidens sista skälvande dagar, cyklar och badar, det biter hårt och skönt, livet.


No comments: