Sunday, June 09, 2013
Det har gått tio år. Öresund blåser. Det är den avslutande fristående delen i trilogin om människor från Landskrona. Det är mer desperation i rastlösheten. Det är mer bråttom iväg, inte till, bara från. Det är en kallare naknare ton. Joy Division. Love will tear us apart. När Pange får frågan: "Men du drömmer väl?" Svarar han: "Jo, mardrömmar." Det finns en linje en tråd en stig att följa. Men man får leta lite. Jag tycker att en läsare måste söka själv. Men det förutsätter att det finns saker att hitta, fisk i sjön. Man lufsar runt, upp och ner, ibland hopp ibland grått. Det var längesen jag kände någon längre förtvivlan. Ett lugn. Och det blir nog så, att På väg till Charlotta Anderson kommer ut i höst. Det finns en värme i kylan. Det finns ett hopp bakom cynismen. Det finns en förklaring.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Grattis, kompis.
Tack.
Post a Comment