Jag lyssnar på Elvis Costello och skriver roman om otrohet och maktlöshet, och kanske ett ljus i någon lerig tunnel långt bort. Jag förbannar blåsten men! jag var tillbaka i havet idag (se ovan), hade med mej badrock istället för handduk, en mycket bra (och enkel) idé visade det sej. Och vinden torkar ju mej men kläderna blåser runt när jag ska ta på mej dem och solen försvinner och fötterna fryser, och där kommer en cyklande slank man och vi nickar hej (som vi senbadare gör) och han undrar om det är femton eller sjutton grader. "Kanske sexton", säger jag och han bryter på franska: "Oui, det har ju regnat och blåst ...", säger han och jag nickar: "Ja, massa friskt vatten", säger jag och han nickar: "Sexton, inte sjutton då", säger han. "Kanske sjutton, jag vet inte ...", säger jag och han har en stor cykelväska som han nickar mot, "du vet, sjutton klarar jag utan dräkten, men femton eller sexton, då tar det hela dagen att tina sen ..." "Ska du simma långt?" "En halvtimme", säger han och jag var i kanske två minuter: "Då skulle jag nog ta dräkten", säger jag och han säger att det är nog det bästa och jag känner mej hemma på augusti- och septemberbryggorna, bland hurtbullarna som oftast är äldre än jag. Jag känner mej ändå främmande, men skönt främmande.
No comments:
Post a Comment