Stormvarning

Det varnas dagar i förväg och tågen ställer in i onödan i förebyggande syfte, inte för att det har hänt något, men det kanske kan hända i denna ängsliga tid. Och public service blir krämare och det rapporteras om innan stormen: "här håller vi visst i hatten, damen, jo jo". Och nu cyklar jag i stormens öga i sydväst och denna storm ska bombardera och spränga från sydväst just nu i denna sekund, men jag håller fast i styret och lyssnar på Olle Adolphson och tänker på en tjej eller kvinna som jag vill hålla hårt när stormen ryster och skolan skickar mejl om att vi ska hämta barnen tidigare, stormen stormen! och kyrkan ställer in körens luciafirande som om det vore syndafallet, och visst blåser det, men vadå, jag är uppväxt femtio meter från Öresund, det blåser, ja, det blåser, men jag cyklar tämligen obehindrat i min havsnära del av staden där infernot ska grassera. Vi kan cykla, vi kan gå, vi kan hämta vår beställda sushi och pizza, inga takpannor i våra huvuden, ja, vattnet är lågt när det blåser söderifrån, bort från Öresund och det gör min pappa lugn för han har ju byggt en låg mur sen sist och vi klarar det. Varningarna är bara snabbt förbiblåsta floskler av onödig ängslighet.
Men det riktiga hotet, bryr vi oss inte om, det som kommer från högern och brunhögern, de slugt äckliga sverigedemokraterna och deras korkade väljare (det är klart att vi för en politik som tystar medier som inte talar vårt språk, kulturtidskrifter ska stängas, minoriteter ska förföljas, olika ska registreras, i vår demokrati ska bara utvalda medlöpare lyssnas på, men! sluta! herregud! människor! det händer igen! det är fascismen som tar sej in, tränger sej in i så fort du lämnar en spricka av tvivel på vad som är godhet på vad som är sanning, de tvättar dej smutsig igen, lurar dej, nya ord men samma ondska). Nä, de tydliga farorna sopar vi bort, anser vi vara osmakliga, "inte ska man kalla rasisterna för rasister" och i Norge tvingar den brunhögra regeringen SAS till tystnad, det är dit vi är på väg, sd säger det öppet: "vi ska censurera pressen", det smakar skit i min mun och du kan fortsätta säga att det blir aldrig så igen och jag kan berätta den där vitsen (och låtsas att inget är på allvar) som jag brukade köra på nittiotalet när nyfascismen var ett nydemokratiskt skämt och det fanns en uppfinnare som hade (och ursäkta min osvenska franska) uppfunnit en kaka som smakade kvinnligt könsorgan och hans kompis provade och spottade: "den smakar ju skit." "Ja ja, men vänd på den." Lika dålig och osann nu som då. Det är allvar!