Skivesset

(det är inte idag som det var då men vill du veta om hur det var när jag gick på gatorna med de repiga cd-skivorna som då kunde ge upp mot femtio spänn styck, läs Ett hål i huvudet där ljuset tar sig in, köp den av mej för hundra spänn + frakt)

Jag behöver pengar.
Jag rotar bland cd-skivor och lägger in dem på i-tunes. Jag har ingen smartphone. Jag är beroende av musik. Jag är beroende av pengar. De skickar ett mejl och säger att det dröjer med utbetalningen.
Det är så jävla coolt att vara fri konstnär.
Ganska ofta säger människor till mej att de respekterar mej, att de är stolta över mej, att de förstår mej, att de vill vara som jag. Gå sin egen väg.
Hallåja!
Det är löjligt. Det handlar inte om mej. Världen består av sisådär sex miljarder människor som vill vara någon annan. Resten är hopplösa narcissister.
Det finns en rejäl del människor som inte alls vill vara jag eller som jag. Det har jag full förståelse för.
Men jag samlade ihop femtio plattor som jag tyckte var i bra fysiskt skick och höll en bra kvalitativ rocknrollklass. Ringde Skivesset (och återigen: vill ni veta mer om när jag kunde få femtio spänn för en platta och när jag varje dag behövde sälja egna och andras skivor för att stilla suget i min kropp utan att bli alltför kriminell: köp och läs Ett hål i huvudet ...) och han hette Martin eller Mattias och han var mycket intresserad och jag frågade om Hasse å Tage-boxen, "jo, den köper vi, femtio kronor", och jag packade och cyklade från Limhamn till stan och Nobelvägen och de bygger ju om, en byggjobbare fick ju flyta något stängsel och jag var inte alls så svettig som jag var på det tidiga 00-talet (så skakigt abstinent, läs Ett hål ...) men det var ändå jobbigt när han gick igenom mina femtio plattor och en hög var hög och en annan låg.
"Jo, de här kan jag ta, du har 225 kronor för dem", sa han och vad skulle jag säga, jag fick packa ner 43 ratade plattor i min trasiga ryggsäck, sätta mej på cykeln med den trasiga sadeln och dra hem till Limhamn igen, vad skulle jag säga, min yngsta dotter ska spela fotbollsmatch på söndag, vi behöver pengar till korv med bröd (som alla andra får) och utanför Konsum sitter tiggare, utanför Willys sitter tiggare, utanför Malmborgs (som lockar med extrapris på jordgubbar och jag älskar jordgubbar) sitter tiggare och idag kan jag bara se dem i ögonen och skaka på huvudet och le (antagligen skevt) och säga: inte idag, sister, nicht heute, bruder.
Och antagligen inte imorgon.

(det finns alltid de som har det värre men vill du läsa garanterat bra och viktiga böcker så köp ett bokpaket av mej, om du är läskunnig och inte dum i huvudet kommer du slippa bli besviken och det finns alltid gamla trötta människor som slutar se från andra synvinklar än sina egna, låt dem hålla på, vi klarar oss nog ändå)