Friday, August 28, 2015

Så skriver du en bok

Vad det lider ska jag slutföra den långa novellen (eller korta romanen) som utgår från krogen Square side nära Möllevångstorget i Malmö. Det är en ensam människa i fokus. Men det är ett myller av röster. Från rännstenen eller nästan rännstenen (eller från en sunkig krog som äger en förbluffande medmänsklighet), skulle kanske någon säga. Kanske det.
Jag gav ut en novellsamling 2010 (Till Killor with love) och den långa novellen (som går under arbetsnamnet Skrik) skulle kanske varit med där men hann aldrig bli klar.
Och den är inte klar än.
Den har bara vandrat vidare, vilat och kommit tillbaka. Alla rösterna. Alla människorna som vill prata, som pratar efter någon några öl, piller, vad det nu är, den psykiska ohälsan som strålar som galen från vissa.
Jag har spenderat mycket tid på krogen, full, halvfull, halvnykter, spiknykter. I sällskap, som en kung ibland. Ofta ensam.
Jag har gett ut tretton böcker, många av dem skrivna på krogen (inte helt och hållet, när jag ska skriva klart en bok behövs ett skrivbord, en dator och timmar timmar timmar, men de första idéerna, de första utkasten, alla människorna, alla delar av dialoger, monologer, mässor) och det handlar alltså inte om journalistiskt arbete. Det handlar om att jag har druckit, starköl, mellanöl, lättöl, alkoholfri öl, ginger ale, kaffe, vatten, ätit lunch (helst lax, jag älskar lax) och tagit fram min tidning, min bok, mina skrivböcker (dagboken och bokskrivboken), lyssnat på musik i min hörlurar och stängt av ibland, lyssnat på samtal, glott på människor, läst klotter på toaletten, bara suttit där och ibland får jag feeling och skriver i en sorts trans. trams och viktiga saker, mycket jag skrivit har oredigerat hamnat i böcker. Man ser sej omkring, lyssnar och tolkar och låter fantasin flöda och! man har en idé om vad man vill åstadkomma, och man sätter in attacker och skriver och man skriver med glöd och kunskap och passion.
Och man har en öppen tanke om att betrakta andra människor, se dem med öppet sinne, inte göra dem fulare eller dummare eller vackrare eller klokare. Bara höra historierna och bygga ut dem, göra dem större (kanske, eller inte, men till dina egna) och till litteratur.
Ja, ni som vill skriva en bok. Där sparade ni några tusen som skulle gått till nån sorts skrivcoach (fast det kan ju kosta att gå på krogen också men jag tänker på vad Mulle sa på nittiotalet när han brukade bjuda mej på några öl på Bullen: "Vadå, Jonas, nu fick jag snacka med dej för nån hundring istället för att betala en psykolog tusen spänn." Sen tog jag flera av hans historier till min bok Och fortsätta vidare bort).

3 comments:

Katrine Hamori said...

Helt rätt Jonas - är du ärlig i ditt skrivande kan det bli bra. Som när du skriver. Men jag vill inte förringa vikten av en bra lektör /redaktör som kan sin sak och ser det du själv som skribent är blind för.
Katrine

Jonas Bergh said...
This comment has been removed by the author.
Jonas Bergh said...

Skrev fel och raderade, skriver igen: Givetvis ska medhjälpare inte förringas. En redaktör (eller/och en lektör) är nödvändig, men först när man skrivit "klart" sitt manus (anser jag) och det ska vässas.