Lite snabbt i viss affekt

Fyra SD-genier har skrivit en motion som handlar om den vördnad man ska visa för den kunskap (enbart fysiska böcker) biblioteken huserar, även om inte alla har den arkitektoniska storhet som Stockholms stadsbibliotek som är ett "antikt tempel, ett tempel för böcker och kunskap". Men, säger SD-smartingarna, på vissa bibliotek har de varit "oroligheter". Så vad göra då, jo, förbjuda utländska medborgare på biblioteken: "De svenska biblioteken är en verksamhet som är finansierad av svenska folket, och bör primärt rikta sig mot svenska medborgare."
Som om det inte finns svenska medborgare som riktar sin blick utåt. (Till skillnad från de fyra motionärerna har jag gått på bibblan sen jag var barn, går där nästan dagligen, sett hur människor av olika slag möts, vissa läser tidningar, spelar schack, någon sover, andra lånar plattor, andra studerar, andra bara andas och tittar på böcker, läser ur en här och en där, samtalar med en bibliotekarie, åh, finns den på originalspråk, spännande! idag samtalar människor, diskuterar, lär av varandra, säger aha! idag spelar några spel, barn som leker bland böcker och tavlor, fotoutställningar från en annan del av världen, ett levande kulturrum och bildningsrum för alla.)
Man bör inte heller hålla på att ta in material på en massa ickesvenska språk (engelska? danska? tyska? eller enbart arabiska?), förutom nationella minoritetsspråk. 
För övrigt tycker de fyra att man inte ska falla för samtidens tillfälliga nycker och trender (vadå, datorer? e-böcker?).
Tanken om ett nationellt lånekort är förvisso bra (om än inte sd:s idé, kanske därför, själv har jag fem olika lånekort, ett hade varit bra), men det finns en sådan tydlig dold kontrollerande, exkluderande agenda i de fyras ton. Sådan är ju, nu som då, fascismen.
Själv anser jag att bibliotekarierna bör ha en enhetlig uniform, något åt folkdräktshållet.