Modiga pendlare och dessa jävla skånska vintrar.
Jag har det ganska fullt upp nu med att skriva roman, inte för att jag är rädd för att halka efter, snarare det att jag vill komma före, komma före den deadline jag har. Jag längtar efter att råmanuset är klart, det kommer att bli kring trehundra sidor som jag kommer att stryka ner till ungefär tvåhundrafemtio ungefär. Jag längtar efter att göra som jag brukar när jag har ett råmanus färdigt, åka till Danmark några dagar och läsa och tänka och anteckna. Danmark för att jag trivs i röken och för att jag inte blir störd av att ständigt behöva lyssna på vad andra säger. Även om jag är hygglig på danska så blir det ändå ett sorl och inte exakta ord. om man går på rätt ställen i Helsingör eller Köpenhamn, och det gör jag.
Senast i juni ska boken vara inne hos förlaget. Sen har min fru och dotter sommarlov, då ska vi åka till Sevilla och Puerto de santa Maria, ge manuset en omgång till och bada och se på Fotbolls-VM på spanska barer. Det är en tradition vi har, tredje raka mästerskapet på Iberiska halvön.
>
Det här fick jag igår:
> > Från:: Windy
> > Till: "Jonas Bergh"
> > Rubrik: Modiga pendlare
> > Datum: Thu, 19 Jan 2006 12:14:04 +0100
> > Ur insändare i DN idag, 19 januari 2006:
> > När en bekant till mig sitter på ett fullsatt pendeltåg
> beordrar två
> > unga rakade män en svarthårig medelålders man att ställa
> sig upp och
> > lämna över sin sittplats åt dem, eftersom "svartskallar ska
> lyda." När
> > den svarthårige mannen vägrar höjer de två männen sina
> knytnävar. Då
> > ställer sig en passagerare i vagnen upp. Sedan en till, och
> en till.
> > Efter ett par sekunder står alla passagerare i vagnen upp. Uan att
> > vara direkt inblandade i konflikten visar de övriga passagerarna på
> > vilken sida de står. Dramat slutar med att de två männen generat
> > skyndar sig av vid nästa station.
> >
Såhär svarade jag:
> > --
Det var vackert.
> När snön låg plogad framför våra övergångsställen stannade
> jag hjältemodigt min cykel och hjälpte en nästan gråtande
> blind tant över vägen. Hon hade en flaska sprit i en påse.
> "Förbannade snö", snyftade hon och jag kunde bara instämma.
> Låt oss hoppas på regn nu när nederbörden drar in från
> Danmark, om inte annat så för dom blindas skull.
> Ska vi på puben nån dag?
> Pibe
>
>Det var lite Hollywood över det, som i Döda poeters sällskap när dom ställer sej på bänkarna, står upp för den starke svage.
Nu blåser snön diagonalt och två minusgrader känns som femton och man halkar överallt och snösvängen har inte blinkat med sina lyktor på hela dagen. Burklättölen Den glade dansken är slut på Willys.
Men jag är glad ändå. Har cyklat på min motionscykel med förnstret öppet, snö i huvudet. Nu måste jag skriva roman igen. Just det, jag måste skriva en extratext i Serum om ett förord och en uppretad Pelle Andersson i Aftonbladet sommaren 2000.
Min hoppiga Story of my life återkommer senare.
19 comments:
Jag fastnade här, läste igenom allt. Tack.
Vad kul!
Vad kul!
Det är en fin liten historia om pendlare din kompis mailat. Jag, som representant för kollektivtrafiken vill bara höja ett varningens finger, så du inte går och tror att pendlare är bra folk, det är lätt att få en nidbild om pendlare nämligen, att tro att kollektivtrafiken nyttjas av fattiga studenter, hamnarbetare och vänliga tanter. Sanningen är en annan. Studenterna är i 90% av fallen sura och tvära. De får ingen rabatt med sina CSN-kort. Dessutom ser de ner på folk som lönearbetar. Hamnarbetarna är inte mycket bättre, men ändå de bästa pendlarna. De värsta är tanterna och här kan vi återknyta till din kompis klipp från DN. Tanterna i Malmö är rasister. rakt av. Det går inte en dag utan att man av en pendlande kärring får reda på att det är Ali Babas och Svartingar som kör bussarna, och allt är dessa stackars chaufförers fel, till och med vädret. Bara så du vet.
Okej. Det var ingen historia om pendlare, utan om vanliga människor som fortfarande står upp när något är fel.
Jag är ingen vanlig pendlare men jag har nyttjat Skånetrafiken i många år. Om jag inte minns fel så började Pågatågen gå 1983 (ungefär). Sen dess har jag varit en evig trafikant med i snitt två-tre resor i veckan. Många olika personer har jag stött på, både bland kontrollanter, lokförare, busschaufförer och resenärer. Jag skulle vilja säga att dom är som folk är mest, vissa si och andra så. Men många gånger kommer bara det tråkiga och dumma fram, därför är det kul att veta att det fina händer dagligen, i större och mindre doser. Jag är fortfarande stolt över att leva i ett land där Socialdemokratin, vänstern regerar. Jag är också stolt över många av dom äldre människor som röstar på sossarna i tron att socialdemokratin är vad den var, jag förstår deras besvikelse när det falerar gång på gång, går åt höger.
Jag hade kunnat rada upp många exempel på där Skånetrafiken (jag vet inte om det är där du jobbar) uppfört sej illa och arrogant, där jag själv varit inblandad. Men jag väljer att se det fina, som denna gång hände i Stockholm! även där blommar blommorna.
Det ska kanske nämnas att jag först läste om händelsen i Bodil Malmstens blogg.
Du har säkert rätt Jonas.
Det händer fina saker också, många resenärer har t.ex kommit till oss på Skånetrafiken och bett oss framföra en hälsning till busschauffören som för inte så länge sedan blev misshandlad i Holma. Andra har kommit in och sagt att det var lika gott åt honom. Tyvärr är det alltid det negativa man reagerar över. Det finns tanter som stolt berättat att de slitit ner skånepartiets reklam på bussarna. Då blir man glad.
Jag skriver en massa brev till kunder som av en eller annan anledning är besvikna och för en liten stund sen fick jag ett svar av en kund som skrivit ett argt brev:
"Hej Daniel Pettersson!
Tack för hjälpen! Jag hittade min busslinje till slut och resan gick bra. Vill be om ursäkt för min irritation i mitt tidigare mail. Det var mycket onödigt.
Med önskan om en trevlig fortsatt dag!" .
Det känns fint.
Ja, låt oss försöka förändra det dåliga, kanske genom att komma ihåg det bra.
Det är intressant det där med mailet du fick. För det är ju ofta så när man konfronteras med Skånetrafiken, att man nyss missat en buss/tåg/anslutning/inte hittar osv, då är man stressad och irriterad, skjuter budbäraren, som så ofta, olyckligt.
Det var ju en intressant inriktning kommentarerna på det här inlägget fick. Tack Bodil!
Om att pendlare är idioter: Det är nog det vanliga problemet, att det är de korkade som pratar, hörs och märks, medan de vettiga är diskreta och håller tyst.
För några år sedan praktiserade jag på SVT, Sydnytt, och när man svarade i telefon var det övervägande rasistiska tittare (och en och annan rättshaverist) som hörde av sig och tjatade tills man tvingades lägga på i örat på dem. Resten var väl i stort sett nöjda, men dem hörde man aldrig av.
Som julklapp till sina 3000 anställda gav Landskrona Kommun i år en lyxig kokbok med vackra bilder, den skulle presentera maträtter som speglade Landskronas befolkning. Byggarbetares unikaboxar visades, en adlig dam från de finare kvarteren bakade en kaka och libaneser och andra invandrargrupper lagade sin mat. Man var på Ven och gjorde något typiskt därifrån. En blandning alltså.
Detta resulterade i att hundra personer lämnade tillbaka sina presenter, några för att de tyckte at det var för snålt med en bok, de flesta för att de inte ville ha böcker om invandrar mat. Det var väl inte dom som skulle lära sej. Någon tyckte att man skulle ge Mat-Tinas böcker till invandrarna istället, vad nu det skulle kosta! Några skrev även insändare om SKANDALEN.
Många av dom här människorna åker säkert på semester ibland, och äter, eller kanske köper kokböcker med utländsk mat, kanske till och med som julklapp.
Nåja, poängen är, att det var 2900 som behöll sina böcker. Lagar en libanesisk lunch just nu kanske.
Ska vi glädjas över att 2900 personer lagar spittekaga och köttfärsfyllda paprikor, när 100 trångsynta Landskronabor lämnar tillbaka en julklapp som uppenbarligen inte duger åt deras rasrena bokhyllor?
Frågan är väl hurvida de som valde att demonstrativt lämna tillbaka boken är lämpade att överhuvudtaget jobba inom kommunen. Är Landskrona Kommun en bra arbetsplats för folk som hatar Libaneser? Eller, de kanske bara ogillar maten?
Jag vet inte jag...
Det ska göras en utredning om det där. Huruvida vissa människor är lämpliga att jobba inom kommunen. Detta enligt kommunchefen som för övrigt är invandrare från Sydamerika där mycket god mat kommer ifrån.
Det är ju så, att man kan vara rasist på fritiden men ändå göra ett bra jobb inom alla de olika sysslor som en kommunalanställning kan innebära.
Man kan också tänka på vad som sker i Landskrona, rån rån rån, precis som i Malmö. Förrövarna är i mycket hög grad invandrarungdomar. Landskrona är en liten stad, alla vet någon som blivit rånad. Det bidrar till inställningen hos dom som inte är intresserade av att diskutera den verkliga anledningen. Som vägrar se att det är en liten minoritet som utför rånen.
I lImhamn där jag bor har man nyligen startat ett medborgargarde, ett nätverk där man snabbt ska kunna komma till undsättningen när någon blir trakaserad eller rånad. Kanske inte så dumt, om det inte hade varit så att motivet är hat och hämnd, metoden är basebollträn och stilettbatonger och golfklubbor.
Men vad i alla fall jag kan konstatera är att det är dom korkade människorna som skriker högst nästan varje gång.
Sveriges första medborgargarde grundades i Borrby. Mer än så behöver man egentligen inte säga. Borrby är ju ett av sverigedemokraternas starkaste fästen. Jag blev själv rånad och misshandlad för ett år sen, av invandrare. Hade det inte varit invandrare hade jag blivit förvånad, tyvärr. Förvånad blev jag av trångsynheten bland folk runtomkring mig, som alla reagerade nästan likadant. De blev förbannade och hade något nedsättande att säga om invandrarna, som om det var deras fel. Jag blev glad att jag fick hjälp så snabbt på både sjukhuset och hos polisen, polisen som i och för sig suckade och skakade på huvudet efter den självklara frågan "det var väl inga svenskar som gjorde detta?". Samhället ser ju tyvärr ut som det gör och kanske hade det inte gjort det om vi inte hade haft rasister på migrationsverket och ute i kommunerna. Vill gärna tro att om vi alla hade varit lite öppna och mindre rädda för olikheter hade sånt här inte inträffat.
Jag är på din sida Daniel. Men allt är så komplicerat, var kommer hatet ifrån, är det hat, och varför?
Jag bodde i lite mer än ett år i Sjöbo kommun, där finns väldigt få invandrare. Väldigt hög kriminalitet. Väldigt dåliga resultat i grundskolan. Öppna protester och inställande av en konsert med en hip-hop-grupp. På föräldrars initiativ och med rektorns goda minne.
Jag hävdar att det är ett klassproblem. Vår nya underklass är på det flesta håll invandrare.
Kom precis hem och satte mig för att läsa Kvp. En artikel om det där medborgargardet du nämnde innan. Skrämmande läsning, de hade publicerat läsarnas reaktioner, en lång rad med kommentarer som;
"våra svenska ungdomar ska inte behöva betala priset för det mångkulturella misslyckandet"
"det är hyreslägenheterna som skapar problemen, ty där hamnar skitfolket"
Man blir ledsen när man läser sånt.
Visst är det en klassfråga, det och ett oförstående bland svenskar, förhoppningsvis främst bland de äldre generationerna. De som haft sin bostadsrätt sen en sån kostade en månadslön på kockum, de som ändrar kanal på tv'n när det är bilder från nåt krig och kanske skänker nån hundring om året till nån u-landshjälp, mest för att då kanske iallafall en neger stannar i afrika.
Oj, nu blev jag visst också fördomsfull.
Människorna, männen i medborgargardet, är tonårsföräldrar. Vältränade boxare, kampsportare, kroppsbyggare och jägarsoldater, enligt initiativtagaren, mellan 35 och 50 år.
Ja, nog är det en klassfråga, kan jag konstatera som är uppvuxen på Orust där det fanns... ja, tre invandrarfamiljer kanske? I alla fall när jag bodde där. Men ön kallades tydligen bland Uddevallapoliser för "Den laglösa ön", med en oproportionerlig mängd våldsbrott, inbrott, stölder och mord. Befolkningen är övervägande så kallad "Underklass", det finns många arbetslösa och kulturlivet är i stort sett obefintligt. Alienationen är förkrossande.
Jag snackade med en kille som hade gjort flera inbrott, han sa att det var hur enkelt som helst, det finns ju ingen polis på Orust utan närmaste stationen är i Uddevalla, 2,5 mil från huvudorten Henån.
Jag vet inte om det har formerats medborgargarden, eller om det finns något inofficiellt sådant, men med tanke på vad jag vet om de "hederliga medborgarna" så är tanken obehaglig.
Jag kom att tänka på en viktig sak, att varenda gång Tomas Ledin eller Gyllene Tider släpper en storsäljare, så är vi ungefär 8,7 miljoner människor som inte köper.
Svenska folket har sagt sitt är en mycket vag fras.
För övrigt vet jag inte vilket folk jag tillhör, tyckte mycket om Fredrik Lindströms program om Skåne idag.
Post a Comment