Nere för räkning i Malmö och Köpenhanm

Det var -96 -97. Det går in och ut och upp och ner. Snart ska jag skriva om dom ljuva åren, men jag måste gå igenom detta också. Ganska mycket misär, men med ett glatt humör ofta, och alltid drömmar framåt och uppåt.
Det var till exempel Upplandsgatan vid Bäst i Malmö, Bäst som heter Lidl nu, som ligger mellan Södervärn och Dalaplan. Jag i min lägenhet utan dator men med mycket papper att skriva på, så åkte jag till min kompis Windy ibland och skrev in på hans dator, till mina föräldrar i Landskrona ibland för att låna deras dator. Jag har för mej att jag även åkte till Skurup nån gång. Det fanns alltid människor som ställde upp. Men jag skrev för lite.
Den ende som var lika pengaslarvig som jag var Danne, han bodde också på Upplandsgatan. Vi hade vår firma: Buffel och Båg. Den gick ganska bra. Vi lyckades ofta låna pengar så att vi kunde ta oss till krogen. Just det, jag överklagade att jag nekades studiemedel, fick rätt, mina universitetsmisslyckande var preskriberade. Jag fick stålar retroaktivt efter att ha levt på Soc, var rik där ett tag.
Men innan. Danne och jag gick mot Möllevången, slank in på Azale ibland innan. Men allra helst på Malaga på Claesgatan. Där spelade Geta synt och sjöng och hennes karl, han hade ett elektroniskt trumset, tryckte på baskaggepedalen som gick till en sladd. Spansk Simon och Garfunkel. Guantanmera. Galonbås och billig öl och skratt, galgskratt. Igår var Danne och jag på Möllan. Same same, but very different.

En morgon i maj stod jag utanför Fredmans på Regementsgatan. Träffade en tjej som jag aldrig sett tidigare, vi delade en taxi, det visade sej att vi bodde i samma hus. Vi hånglade lite och sen var vi en knasig sorts blandning av vänner och kära.
Skakiga morgnar. Bussen till Falsterbo och det tomma danspalatset, och alla dom där stålarna, retroaktivt studiemedel (jag tog inte ett enda filosofipoäng, skulle vara författare), och vi åkte till Skagen, blev av med varandra på färjan på nåt sätt. Jag minns inte. Men bodde på hotell i Fredrikshavn, kom aldrig till Skagen. Åkte tillbaka till Köpenhamn, och till Lund där Skalatones spelade. Sen hamnade vi fanimej på Fredmans igen. Så var den cirkeln sluten, men den snurrade vidare på annat håll. Toves och min cirkel var mycket knölig och rolig i flera år.

Och jag bytte lägenheter och när Tove bodde i Köpenhamn, och sen i Thailand. När jag gick ut med Danne tre eller fyra dagar i veckan, så blev det ändå några halvhyfsade dagar kvar med bara folköl och skrivande. Jag fick nästan ut en bok på Bonniers, fram och tillbaka men till slut sket det sej.
Jag träffade Kristian Lundberg på en fest, han jobbade med Anders Bräck (som har Pequod tillsammans med Per Engström) på Tidskriftsverkstaden i Malmö. Så småningom fick jag ett projektjobb där, låg och sov i pannrummet där jag skulle sortera tidskrifter, eller satt på långluncher på Bullen. Eller käkade Fishermans Friend och försökte kränga tidskrifter. Jag fick min första bok utgiven också. På GME-Förlag i Landskrona som totalt gav ut tre skönlitterära böcker (två var mina), annars bara fackböcker (skrivna av kvinnan som ägde förlaget).

I slutet av 1999 hade jag gett ut två böcker. Slutat jobba på Tidskriftsverkstaden, var ganska risig, men cyklade en del och simmade en del. Ofta kom jag inte ner till Kockum där simhallen låg. Jag hade köpte en billig lägenhet tillsammans med min mamma (men bodde där ensam). Hade ställt in mej på att leva resten av livet ensam. Rätt skönt. Jag ville skriva böcker och småsupa, hoppades på att hitta nån sorts balans, alltid optimistisk. Jag trodde inte att någon skulle kunna förstå mej, någon tjej, skönt att vara ensam då, ha kortare förhållanden då och då. En annan anledning till min självvalda ensamhet var att jag visste att ingen skulle kunna älska mej och stå ut med det liv jag levde utan att ställa krav på förändring. Dom öl jag drack så ofta, alltid. Att jag kunde vara stolt om jag inte druckit något innan klockan tolv. Varje dag.

Jag var på Tidskriftsverkstaden för att kopiera nåt manus gratis. "Det är party här ikväll", sa Anders. Ost och vin. Ja visst.
Den kvällen följde Johanna med mej hem. Fem och en halv månad senare gifte vi oss, det är nästan sex år sen. Efter lite mer än ett år blev jag nykter. Så kan en solskenshistoria också se ut. Om det hade varit så enkelt ...