GLASS OCH MÅLERI OCH MÅLERI I MALMÖ?

Vi köpte en lägenhet på Södra Förstadsgatan sommaren 2001. Vi hade flytt det regniga Sverige, alltid i juni, alltid när skolorna slutar.
Ständigt denne Pelle Ossler, han var med när vi bestämde oss. Folkfesten i Malmö (den trevligaste försvunna traditionen av alla), Göran Skytte och Mikael Wiehe dansade på borden. Per Bjurman hade också bruna manchesterbrallor när han stod sidan om mej och lyssnade på Pelle. Regnet föll och jag drack upp mina alkoholfria öl.
När vi gick hem mot Svinaryssland, Johanna och jag och hennes brorsa och hans fru, slank vi in på Golden på Simrishamnsgatan som fortfarande hade Theatre of magic då (flipper) och jag sa till Johanna att vi skulle fan ta en restresa och hon sa ja, sen ut i regnet och jag älskade det, att det fanns något annat.
Jag hade varit mycket flygrädd under mina krökarår, nykter höll jag på att skita på mej, därför blev jag full, fast fullare, och det var lika skitnödigt. Men nu var jag ganska cool, tog några av mina naturpiller mot oro och försökte spänna av. Jag kunde flyga igen, det nyktra livet fortsatte att öppna sej.
Vi hamnade på Kreta och det var stillsamt underbart med bara böcker och sol och simmande i poolen på morgonen, sen ligga och flyta i det varma och salta Medelhavet, en enorm frihet. Och Alkoholfria öl på balkongen på kvällen, nån cigg ibland.

Samma dag som vi kom hem från Kreta gick jag på Bullen för första gången sen jag slutade kröka, beställde en pint lättöl på stället där jag varit seriös stammis i sju år. Jag berättade hela storyn för personalen, för alla dom andra stammisarna också. En slags säkerhet, ge mej aldrig något starkare, vad jag än säger. Bullen är fortfarande min stamkrog. Min dotter var åtta dagar när hon var där första gången, det var lite väl tidigt. Hon är tre nu och stammis.

Glass. Jag åt mycket glass istället för att dricka mycket öl.
Lägenheten som vi köpte hade fyra rum, tre och ett halvt kanske. Det hade varit två lägenheter från början. Tanten som var död nu hade bott i huset sen det byggdes 1929. Vardagsrummet målade jag ljusgult sju gånger. En arbetslös målare hade på femtiotalet slammat ojämnheter och målat blommor i hallen, han gick runt hos hemmafruarna medan männen var på jobbet, berättade en granntant som bott i huset sen trettiotalet, "ett slag hade nästan alla dom där stickiga blommorna".

Jag och Johanna fick varsitt eget rum, mitt hade en soffa, ett skrivbord, en fåtölj och alla bokhyllorna med böcker.
Jag skriver detta bara för att skriva något, lite lättsamt och glatt i den här jävla vintern som jag varje år lovar mej själv att fly nästa år.
Jag hade ett arbetsrum, jag hade gett ut två korta romaner på små förlag (en tredje var på väg). Vi bestämde oss för att jag skulle bli verklig författare!!!

Hang on to that cliff ...