Ont i magen i Paris och Göteborg

Det är som på Tivoli. Det går upp och ner. Du vet ...
Jag har åkt en bergochdalbana i mitt liv, på tivoli, i Köpenhamn 1981, det var vi skolpoliser som blevbelönade med en resa dit. Jag vet att jag och Windy och Ramberg rökte, minns inte om vi drack öl eller bara snackade om det innan.

Upp och ner. Så tror man att man är längst nere i skiten. Men så har man fel. Men så ser man den där bottnen, och tror ju det, men så går det att ta loss den, att det bara är ett galler. Och nånstans tror du verkligen att om du bara lyckas trycka in din kropp där, neråt, så behöver du inte kräla långt för att märka att det finns en krök och det ska inte alls vara halt uppåt i röret som ständigt blir behagligare och ljuset, ljuset kommer från det daggvåta gräset där du kan vara en kalv igen, hoppa och spritta så.
Det tror jag i alla fall. dt vägrar jag sluta med.

Vadå+ Jag älskar min dotter. jag älskar min fru. Vår lägenhet kostar mer än en miljon och i Limhamn är det aldrig långt till nyfångade räkor att lägga som lök på majonäsen, under glada tillrop.

Det var i början av nittiotalet och Rickard pluggade en sommar vid Sorbonne (tror jag), det var i alla fall där jag fotograferade honom med en fransk version av Främlingen i handen.
Det var där ju, i, åh Paris, i latinkvarteren som kebaben var så god första gången, så att senare i natten, när vi stövlade hemåt i rad, Slas Östergren, Slas Hylinger, Rickard och jag, vandrade bakom Stig som hade kepsen exakt perfekt. Det var då som jag köpte en kebab till.

Upp och ner och ont i magen och det fanns ett galler bland avföringen som stänkte på mina ben flera gånger om dan på Rickards toalett ute i korridoren, och ingen dusch. Och Whisky med avslagen cola som skulle hjälpa mot magen som högg. Och jag som en fällkniv stående på toaletten, en fällkniv som stack sej själv i magen.

Och Trainspotting fast annorlunda och jag försökte verkligen rycka bort det där gallret för att komma ända längst ner, för att kunna vända och ta mej uppåt nån annanstans sen.
Men det sket sej, så att säga.

Jag kommer aldrig fram. Jag skulle berätta om journaliststudierna i Göteborg. Om hur jag sov med näsan mot ett galler inne på Malins toalett för att jag snarkade. Jag lovar, det är ingen särskilt bra historia, men jag ska berätta den nästa gång.