Tuesday, August 15, 2006

JONTE STEN goes Patrik Sjöberg i moralpanikens präktavlånga land.

Först (innan bekännelsen): Jag har numera igen en dator att skriva på. Det är samma dator som jag skrev min fantastiska genombrottsroman Och fortsätta vidare bort på. När jag satt nynykter med solen i ögonen på Södra Förstadsgatan och drömde och skrev och ni anar inte hur mycket mer jag skrev än vad som hamnade i boken.
Same same but different, alltså, story of my life.

Windy lyckades rädda min halvfärdiga roman med någon teknisk manick. Tack för det. Samtidigt var det lite synd, det hade varit en UTMANING att börja om från början, bara skriva det viktiga som jag kom ihåg. Men ändå... Börja om från början ... som vi dansbandsintresserade idrottsmän brukar säga.

Jag vet inte var ni har hört det, men det är sant. Jag har skämt ut mej, och inte bara mej själv, det är inget ovanligt. Nä, jag har skämt ut hela Sveriges Författarförbund. Jag snubblade förbi bara. Jag sköt heroin inte mycket mer än hundra meter ifrån stadsbiblioteket, under bron ni vet, i Malmö. Där han bor, han som sjunger så galet vackert.
Och vad ska alla små barn som samtidigt lånade böcker i god tro på bibblan tycka? Och vad ska alla skrivarskoleelever som drömmer om att bli lika fantastiska som jag tycka? Och mina kollegor? Vad ska dom säga när jag böjer ner min krökta nacke och gömmmer mitt rodnande ansikte?
Jag ringde Patrik. "Skit i dom, sa han, skriv nåt smörigt mög och skicka till tidningarna, vi klarar oss alltid, vi två ...", sa Patrik och han var där då, höll mina skamsna axlar.
"Men Sven då", frågade jag.
"Sven kommer alltid fyra ..."

9 comments:

Anonymous said...

VAFAN! Är du heroinist? Jag blir så besviken, jag trodde att du hade kommit ut ur tunneln.
Du har svikit mej, svikit ...

Jonas Bergh said...

Jag skojar, pucko! Jag försöker utrota rötan i samhället.

Anonymous said...

Skitroligt!

Crister

Windy said...

Ibland håller jag med dig, ibland håller jag inte med dig. Den här gången håller jag med dig. Om "moralpanikens präktavlånga land" alltså. I sport(!)-expressen står att Nylander sparkas från sitt Torso-projekt och från ett nätverk av föreläsare. Det ska väl lära den lymmeln hur man beter sig i Sverige. I Expressen står också att läsa om nekrofiler, KOL, Drew Barrymores bröst, Paris Hilton och att rödhåriga har mer sex.

Anonymous said...

Nylander känns väl lite fel som renlevnadsförebild just nu, så han kan väl gott kickas.

Men dubbelmoralen i Sverige övertrumfas numera bara av USA. Att alltid rättfärdiga sej själva och aldrig ta bort skygglapparna, som alla andra åsnor.

Skit händer i Sverige också, och det är inte bara invandrarna.

Två gubbar på Willys:
"Nä, det är synd med Nylander."
"Ja, men man ska inte ge sej i lag med Sjöberg."
"Så är det."
"Annat är det med brottarna."

Ja, som med Thomas Johansson. Och, det är klart, Sven är ju bara fyrtiofyra år, dumma Patrik, att han alltid ska hålla på, och dra in andra också. Fy!

För min del får alla ta hur mycket kokain dom vill. Men inte samtidigt som man jobbar mot droger. Lite fler raka ryggar, tack.

Windy said...

Jovisst, att han togs bort från "Ren idrott" förstår jag, men restaurangföretaget? Och varför skulle han inte kunna vara föreläsare? Han borde väl vara mer intressant att lyssna på nu än nånsin, men det kanske är för svårsmält med komplexa personligheter. Äh, jag lägger ner.
Fotboll på söndag?

Anonymous said...

Varför kunde ingen av sportkillarna gjort en Mel Gibson? Jag hade älskat om Sven Nylander börjat rya om att judarna (eller bögarna eller feministerna eller kosovoalbanerna) ligger bakom alla världshistoriens krig (eller hans missade medaljer). Om jag hade varit b-kändis och råkat ut för en razzia hade jag i ren postmodernistisk tvångsmässighet kastat mig ut i antisemitiska tirader och trott att alla skulle fatta att jag försökte göra en Mel Gibson. Särskilt om jag hade tagit kokain.
Fast det jag skulle säga var att jag tror att man inte kan säga "Nej" om de ringer från Ren Idrott (eller Ren Samtidslitteratur) och frågar om man vill vara med i deras broschyr eller skriva på något upprop. Man får ha en jävla integritet då, det blir ju praktiskt taget att säga Jag Knarkar, även om man bara principiellt tycker att folk får göra vad de vill. För det finns ingen sådan tradition i Sverige att luta sig mot (ingen burroughs som väser (jag parafraserar)"and our ancestors would turn in their graves if they knew that a man's abilitites were judged by a sample of piss"). Så jag tycker inte det är så konstigt att sånt här händer, alla MÅSTE ju tycka lika i offentligheten. Dude.

Anonymous said...

Svens restaurangaffärer kände jag inte till, klart att han borde få vara med. Klart att han blir en intressantare föreläsare, om det inte varit för moralpaniken.
Men jag minns en gammal heroinist som var på vår grundskola, sjöng usla låtar om knarkarlivet. Också ett sätt att göra en karriär på.

Jag var på matchen, hade glömt min mobil hemma, men lämnat instruktioner till Johanna om att hon skulle säga till dej att jag väntade på vanliga stället, med en extra fribiljett. Tre härliga mål. Inget regn. Idioterna hördes tydligare eftersom det var lite mindre folk än vanligt.

Anna: Jag väntar fortfarande på att få sitta i tevesoffan och säga något roligt i direktsändning.

Windy said...

Jag missade matchen. Vår yngsta son hade över 40 graders feber, så jag fick följa matchen via internet/radiosporten så gott det gick.
Härligt att Der Rote Bomber fick stänka in tre pytsar. Nästan så att man borde ta en tur till Vångavallen på torsdag?
Avslutar med ett Sjöberg-citat:
"– Stöter man inte längre än 18 meter i kula får man hitta på andra grejor."
Så sant.