Litteratur och kärlek i solnedgången medan brasan knastrar i Lerberget.

Hösten 1998 kom min första bok ut. Jag kollade lite i den idag, den är fortfarnde fin.
Hösten 1998 jobbade jag på Tidskriftsverstade´n i Malmö. Satt på Bullen och drack öl eller sorterade gamla tidskrifter i källaren, somnade ibland på det hårda golvet vid värmepannan.
Ett sorts liv.
Jag och Kristian Lundberg skulle till Helsingborg för att snacka vid en skrivarcirkel, men Kristian blev sjuk, eller nåt. Jag åkte ensam.
Där i fiendeland (Hbg) träffade jag Birgitta, en parant och livfylld kvinna, nykter alkoholist och poesiintresserad, litteratur- kulturintresserad. Entreprenör. Jag gillar entreprenörer, folk som gör saker.

Birgitta hade Bed and breakfast i Lerberget alldeles nära havet. Jag åkte dit sommaren 99 och framträdde som den estradör jag kaN vara. Sven Sundell var där, min gamla klassföreståndare. Sen blev det medelåldersjidder för att en kvinna som inte hade pengar inte skickade pengar när hon skulle, men det var min förvirrade hjärna som hade missuppfattat. Jag bad om ursäkt på ett vykort som var reklam för en skräckfilm på sjuttiotalet. Vad betyder det?

Och igår hoppade jag på tåget igen, hoppade in på den fantastiska Shakespeare-puben på Knutpunkten i Helsingborg. Helsingborg i ett nötskal, påklistrade fasader i ett skrytbygge som till stor del står tomt. (Så fick jag in det också).

I alla fall. Ett vackert hus. Ett vackert hav. Förra gången jag vaar där sjöng en kvinna en visa om en förlossning, jag snodde miljöerna i min roman Och fortsätta vidare bort, men placerade allt på Ven istället. Men samma brasa, samma gård, samma intresserade äldre damer, och några herrar. Samma kärlek och trivsamhet.

Jag läste om Jonte Sten och sprit, jag skojade, jag läste om Karola och lucia. Underhållande allvar. Sålde böcker och fick ett kuvert med stålar av Birgitta. Åsa Moberg var också där, hon bor granne i Lerberget. Hon kommer med en ny bok snart. Hon är en vacker kvinna, verkar klok också.

Jag har så många vackra ord och formuleringar på enkla sätt i mej, så att ni skulle kunna förstå. Men det gör ni nog ändå. Jag litar på er det var vackert.

Ändå: Molnen som mörkt skingras i skymmningen, utomhusbrasan som knastrar och glöder, brinner. Stenar, en trädgård, tysta människor som skrattar på rätt ställe, någon som torkar en tår. Och Klas som spelade nylonsträngade skönhet från Brasilien och Spanien.
Jag längtar hem.