Do the carnivala - igen och igen
Onsdag på väg mot torsdag och jag är alltså tvåbarnspappa. Och hela världen är upp- och nervänd? Nä.
Men det var väl det största som hänt dej i ditt liv? Nä. Men det var mycket speciellt när hon kom ut i kvällsljuset.
Och, ha ha, nu blir det väl inte mycket sömn? Jodå. Vakna och somna, vakna och somna flera gånger hela natten. Det har jag gjort så länge jag kan minnas. Jag är inte tröttare än innan.
Men det är annorlunda. Och jag håller henne intill mej, lilla Anna, och det är något helt annat. Det är något helt naturligt. Jag är hennes pappa. Hon är min dotter. Så länge fågeln sjunger.
Och Elsa och jag har plaskat i varenda vattenpöl i hela Limhamn.
Och snart hoppas jag få veta när min nya roman ska komma ut.
Och vi har köpt ett litet radhus med källare. Billigt för att vara i dessa krokar och jag ska äntligen få min friggebod att jobba i.
4-2 mot Åtvidaberg och jag vädrar morgonluft. Det var inte så många år sen vi brukade säga att BoIS är ett höstlag. Låt oss plocka fram den traditionen igen.
Landskronakarnevalen. Rio de Landskrona. Crazy namn från förr.
Det var över tio år sen jag var med. Men imorgon åker jag och Elsa i förväg för att karnevala. Det blir biff till morgon, middag och kväll.
Jag tror att det jag mest vill är att sitta i Sesimbra, eller nån annanstans, på en pastelaria med en bok att läsa och en bok att skriva i. Fast egentligen med ännu ett nytt romanmanus att att pula med. Titta ut över havet och veta att om en halvtimme är jag nöjd, då ska jag gå ner till stranden och bada med alla tre flickorna. Sen ska vi äta fisk.
Jag tror att jag längtar mest till januari eller februari när vi ska flyga iväg, vår familj som har blivit lite större nu.
Jag längtar så efter vardag i det nya huset och en vacker höst. En skrivare och lämna Elsa på dagis, sen en bänk och läsa gårdagens text och skriva nytt och hem till friggeboden och jobba. Laga lunch till Johanna och Anna sen. Och jobba igen. Cykla. Vara nöjd med alla detaljerna på kvällen när jag lägger mej i badet. Familjen, jobbet, motionen, drömmarna framåt.
Och volvon på verkstaden.
Och hunden den lurvige på kenneln.
Vissa kvällar lägger jag mej vid Elsas sida i hennes säng för att komma ihåg att hon fortfarande är min lilla flicka. Sover där en timme.
I morgon ska vi se på barnshow.
I morgon ska vi se på Ola Magnell. Jag och min dotter som kanske får en vagn att sova i. Men det ska rätas upp i tid, det som ska bli en stolt rak rygg.
Elsa var nio dagar när hon kom till Bullen första gången. Johanna var sydd i underlivet men vi hade gett oss fan på att livet inte behöver vara annorlunda för att man fått barn. Nä nä.
Det var innan rökförbudet. Det var bluesjazz och rökigt och skränigt och Elsa började skrika av hunger och vi kunde inte gå fort hem. Vi lärde oss av det. Nu går vi på restaurang vid bättre tider.
Lilla Anna var sex dagar i fredags. Vid tretiden. Jag hade ringt och bokat bord och sagt att dom skulle lägga undan lunch. Det blev en helt annan sak.
Elsa må vara storasyster, men hennes lillasyster debuterade tidigare på krogen. Och hon kommer även att bräcka Elsa vad det gäller flytt. Elsa var nästan fyra månader när vi flyttade till Vollsjö. Anna kommer att vara två.
Vi åkte tre veckor till Teneriffa när Elsa var nio månader. Det kommer Anna också att slå.
Och, just det, vi är två mycket ansvarsfulla föräldrar.
Och, just det, jag läser Roddy Doyles Paula Spencer. Att skriva så bra.
Och jag lyssnade på Van the Man, And the healing has begun.
The healing, mina damer och herrar, jobbar jag med hela tiden.
3 comments:
Du lever nog det goda livet, med allt vad svårigheter det nu innebär. Jag minns att när den skivan med Lundell kom ut, det goda livet, satt jag i mitt rum och tittade på bilderna på den lp:n, suddiga, konstnärliga bilder om jag minns rätt, i mitt rum och längtade dit jag också: det goda livet. Jag vet inte vad det är, och det tror jag inte heller lundell visste det, vet det. Och jag har inte lyssnat på den skivan på väldigt länge, eller lundell för den delen, jag är någonannanstans, men jag värderar den skivan ändå, för den tog mig i väg och jag tycker, i minnet då, mycket om den skivan, den var stor och bra producerad för att vara lundell, och jag fick den i julklapp och den julen var räddad, jag satt och lyssnade och bläddrade och läste i texterna, precis som jag gjort i mästerverket (som jag tycker, som jag minns det, har inte hört på den heller på väldigt länge), den vassa eggen, som jag köpte då 1985 och jag var 13 år, va, och den slog mig och det var skilsmässa och storslaget och blödande hjärta och mycket text, och den slog mig där i det 13-åriga hjärtat och hjärnan, den träffade mig rätt då. Två år efter kom alltså det goda livet och då var det en skiva, jag var svältfödd på svensk musik - det fanns imperiet, men mycket annat hade jag inte upptäckt som jag tyckte var bra, ja Cornelis då, han köpte jag in mig på - och den var efterlängtad. Och det är syntar och omodernt, säkert, som jag minns det och jag hatade den där produktionen, men själva titelsången var han själv med gitarr och det var den som präglade hela albumet för mig, för jag spelade bara aukustiskt, jag gillade bara det, jag försökte vara rocker, men jag misslyckades, jag hade inte det rätta virket, och jag gillade det där, rätt upp och ner, sången i centrum. Och det jag ville säga är att av jag hoppas att ni har det bra ni båda föräldrar, för barnen har det bra med er, det vet jag, det räcker för dem, att få vara med er och det är fint att ni nu ska flytta igen, ni är roliga ni båda, som ni håller på, men så är ni ju, varför ändra på det och ett radhus, får man fråga var? i Limhamn och en bod, alltså, den här gången vill jag hälsa på när jag inte stör dig, någon gång, och se hur det är att ha en skrivarbod, grattis, och nu, över, slut.
Nära Rudbecksgatan. Nära Vanåsparken. Nära Malin. Limhamn/Rosenvång heter området. Något billigare än här i Gamla Limhamn. Men fint, fyrtiotal.
Det goda livet, det är man på jakt efter. Och den jakten måste pågå, man kan inte slöa omkring bara. Just den låten, som är helt sargad, har jag älskat många gånger.
Och Den vassa eggen och Evangeline är också fantastiska skivor som greppar viktiga ämnen.
Nu ska vi med buss och tåg.
Du vet att jag har bjudit dej och familj till vår kolonistuga den 21e denna månad? Det blir ett avslappnat och trevligt kalas. Kan ni komma?
Svaret måste bli som andra år du frågat. Tyvärr kan vi inte komma. Ni har er fest på vår bröllopsdag. I år har vi knytis i vår trädgård. Andra år åker vi iväg. Men någon gång, något år, kanske det blir av.
Post a Comment