Ett hål i huvudet där ljuset tar sig in

Någon gång i oktober eller november kommer min nya roman ut. Det ska bli roligt. Det har varit en jobbig bok att skriva eftersom det har hänt en hel del saker under processen. Eftersom det är en roman som inte är självbiografisk, men ändå ligger tätt intill saker som hänt mej. Det är inte lika lätt att fabulera fritt då, man kan känna att man ljuger. Man är fast i en bur.
När jag kom på det, så började jag frigöra mej och allt gick lättare, men ändå, ett splittrat jobb.
Men ändå, ett bra slutresultat, tycker jag.
Men ändå, såhär ska jag aldrig jobba igen.

Man kan skriva olika sorters böcker. Jag har gjort det.
Jag kan lova att det aldrig blir som i filmerna du älskar, är fortfarande min mest genomarbetade bok. Jag höll på så länge.
Alltid denna förbannade jakt, skrev jag ganska snabbt med hjälp av några gamla idéer och noveller. Jag ville få ut den kvickt efter min ganska lyckade debut.
Så enkelt i solen, var kort. Jag var nynykter och ville ha ut en bok. Jag använde mej av en del spridda fylleanteckningar och hittade en, för mej, ny stil genom att låta andra berätta historierna.
Och fortsätta vidare bort, är min viktigaste bok. För mej, alltså. Och min storförlagsdebut. Jag är ohyggligt stolt över den, även om den skevar någonstans, kanske. Jag jobbade hela tiden med den som en låt som ett band spelar. Jag ville att det skulle skramla, men allt skulle vara innanför ramarna. Jag jobbade mycket med det, att stämma. Vad är ostämt, att hitta det. Men innanför skulle det bubbla och skimra, och ibland bara vara rakt. Associativt.
En sång för Sonny och Karola, blev så klart mer stram. Och mer självbiografisk, oj, vad jag talar genom dom, mina kära Sonny och Karola.
En blues från Landskrona är mitt och Thomas Landskrona. En helt annan sorts bok. Ingen roman. En bra bok. Och jag är så stolt över den, att vi gjorde den. Thomas och jag (och Morgan, formgivare). Min svärmor sa att det var min bästa bok. Det kändes mycket märkligt.
Ett hål i huvudet där ljuset tar sig in, är en fristående fortsättningen på Och fortsätta vidare bort. Den berättar den "sanna" historien om vägen till kliniken och vägen därifrån. Jag har försökt var snirklande rak. Det är en stolt och bra bok som vill säga något viktigt utan att tro att det är den viktigaste boken i Sverige dom senaste fyrtio åren. MEN DEN KOMMER TILL HÖSTEN!

Jag har gett utt två romaner på W&W. Jag har inte bara varit nöjd med samarbetet. Med distansen på alla sätt till Stockholm. Med inkompetensen att inte ha boken levererad till skånska bokhandlare på utgivningsdagen, på recensionsdagen. Jag åkte själv och levererade böcker till Bok o Papper i Landskrona efter att dom ringt till mej. Efter att flera människor varit inne och frågat efter boken. Efter jättebra recensioner i Sydsvenskan, HD, KvP/Expressen.
Men jag är nöjd med samarbetet med Christian och Camilla.
Och jag vill ge ut flera böcker på W&W, tror jag.
Men vi hade olika åsikter om Ett hål i huvudet ... Och om när den eventuellt skulle ges ut.
Jag är beroende av stipendier och uppläsnings/föredragsjobb och jag kan inte vänta ett år extra.
Och det finns en punkaktig gördetsjälv-känsla hos mej. Jag tycker om att ha koll på det mesta. Att bestämma, kanske. Att vara nära dom jag samarbetar med.
Så nu ska Helmuth (som jag jobbat med flera gånger) ge ut boken på förlaget Gondolin som håller till i Eslöv.
Och Malin får göra omslaget (hon gjorde omslaget till Malmöboken).
Och Johanna får korrläsa.
Och jag ska bombardera pressen.

Och jag ska framför allt skriva nästa roman som blir något extra. Skriven på mitt gamla sätt. Men med nytt innehåll. Fast samma, förståelse. Och när den är klar kommer jag att erbjuda W&W den (kanske även några andra större förlag), dom har dock helt andra resurser. Men jag vill att dom ska använda dom ordentligt på mej. Det kommer jag att kräva. Annars håller jag mej i Skåne.

Ett hål i huvudet där ljuset tar sig in, är en roman som jag är stolt över. Jag är stolt över att ha skrivit den under dom omständigheter som rått. Jag är stolt över resultatet. Att boken blev så bra. Jag är stolt över att alltid försöka gå med rak rygg för det jag tror på.