I skogarna hos rävarna

Toalettböckerna tar längst tid. Men nu är jag i alla fall färdig med Margareta Strömstedts Natten innan de hängde Ruth Ellis. En bok jag varmt rekomenderar. Om att vara människa och kvinna och beroende av sitt ursprung som jagar en, bland annat. På en flytande klar prosa.

På en flytande käck prosa med stråk av melankoli, skrev jag och ritade böcker i nittiotalets absoluta början. Tog tåget till Ängelholm eller Båstad och nån gång hade jag tajta röda jeans, annars ljusbeiga manchesterbyxor och ett lockigt hår och en kärlek så stor som aldrig skulle ur sin bubbla, men den tog sej därifrån gång på gång ändå. Men det var något särskilt. Och, i mina minnen, alltid den där vita T-shirten med reklam för något norskt, den satt så bra.
Vi lärde oss nog mycket under dom fem åren, Malin och jag, som har tagit oss vidare i livet. Det första vi verkligen lärde var att vi inte skulle vara ihop. Sen kom allt det andra. Vänskapen, till exempel.

Badkarsböckerna är deckare. Val McDermid nu. Ganska bra.
Annars läser jag om Primo Levis Är detta en människa? Det bör man göra ibland, i dessa tider. I alla tider.
Efter det ska jag återigen läsa Den tappre soldaten Svejk. I pocketversionen. Inte i den trebandsvariant som jag fick av Ines, som är nittio nu. Som var hennes man Kalles favoritbok, som han nog skulle bli glad av att jag fick. Sa Ines till mej, strax efter Kalles död. Min pappas farbror Kalle. Om vi nån gång skulle skaffa oss en son så ska han heta Kalle. Det är det enda vi någonsin bestämt.

Jag åkte fram och tillbaka till Ängelholm idag. Dubbelt tåg och jag läste manus. Det tog tre timmar. En tågresa som tågresor ska vara. Jag har sommarkort. Johanna och flickorna är hos mormor och morfar.
Sen åt jag kebab och satte mej i Slottsparken och läste vidare, rättade, fixade, strök.
När jag kom hem vågade jag ringa kollegan Tony, be honom att läsa manuset. Han sa ja. Det gladde mej.

Och bada. I havet och i badkaret, jag glömmer aldrig det. Att ta dom simtagen och önska dom saltare men vara nöjd ändå. Och varje gång jag tvekar, tänker jag: Jag har aldrig ångrat ett bad.
Så är det, mina damer och herrar, ingen ånger. Och ren blir man.