Monday, February 18, 2008

Nowhere man

Söndagar med Wermelin. 19.30. Nathaniel Mayer. You´re the one. Be mine. Little girl. Would you please be mine. I love you and you love me. You are the one.
Och varenda ord sätter sej i magen och hjärtat.

Tre av femtiosex klagomål på hemtjänsten i Malmö kom från invandrare. Den blinde mannens lägenhet är ett nystädat bombnedslag av skit och katastrof. ”Vi städade den dagen”, säger hemtjänsten och deras tungor är svartare än den natten, alla dom nätterna, när folket röstat med kluvna tungor. Det finns ingen demokrati om inte alla tar sitt ansvar för demokratin.

En trångbodd flyktingfamilj, tre vuxna par plus barn i en trea, vill ha lite mer plats. Muslimerna i Norr köping är bort skämda, tycker han som anser att sverigedemokraterna börjar bli mjäkiga. Dom (muslimerna) kommer ju från jord håler.
Språktest nu! Ut med packet!

Jag minns min vapenfria tjänst inom hemtjänsten på Värnhem. En halvtimme/trekvarts förlängd lunchrast varje dag. Alla sa: Vi hinner inte, vi hinner inte.
Jag ville gå ut med den gamla tantens hund. Alla sa: Du behöver inte. Du behöver inte, det står inte nånstans att du behöver.

Och vad jag önskar att du sprang, att du sprang rakt in i mej.

Stefan Holm har nu hoppat över 2.30 lika många gånger som Patrik Sjöberg, står att läsa på Stefans nördhemsida. På höjder från 2.38 och uppåt står det 13-2 till Patrik Sjöberg. ”Men det nämner han inte så ofta”, säger Patrik.

Bra på lagom. Dålig på bra. Skitbra på bomullsinbäddad hjälp från överheten. Tänka själv är en saga som deras föräldrar aldrig klarade av att berätta. Vi äts upp av detta tänkande. Därför sitter hjärndöda bloggare och förtroendevalda puckon och låtsas vara demokratiska sanningssägare. Överallt blommar dumheten i den tidiga våren, som, du, akta dej. Den fryser dej snart till is.

Den avsky jag känner för packet som patetiskt protesterar kan inte uppvägas av min strävan efter förståelse och empati.

När allting som du trodde på bara smäller.

Elsa och jag kastade tillbaka bråten i havet i Sibbarp idag. Låtsades att det var båtar på väg. Men allt flöt tillbaka. Vinden har vänt.

Suede, Coming up. Lloyd Cole, Easy pieces. Sade, dom tre första. Hästpojken. Grinderman. Ströläser Pamela Jaskoviak, Agadir my love. En bok jag tycker om att äga. Hasek, Den tappre soldaten Svejk. Det var så längesen jag sög upp kycklinskinn från Prags gator och hamnade fel med en hårfrisörska från Atlanta. Little Steven, Voice of America. Stan Ridgway, The big heat.
Jag har en skivspelare i min bod.

Min enkla fråga: Varför tycker ni inte om människor?

Mitt enkla svar: Självförakt.

Jag har komedikväll på måndagar. Dubbel Simpsons med Anna medan Elsa somnar. Sen två och en halv män med den mästerlige Charlie Sheen. Dubbelt. Måndagen är min tevekväll. Annars har jag bara teven för att somna. Nä, vi ser på Så ska det låta. Och engelska deckare. Fast då somnar vi också.

Gräv där du står. Du måste börja där. Om det sen ska bli en grav eller en trampolin att hoppa uppåt från. Tell me you. Du hittar inte dörren om du målar allt i svart. Det var Plura i den där låten. Sluta med en fråga. Ja?

2 comments:

Ursula said...

ta ner din fula jävla flagga skrek hon efter honom.. sedan hoppade hon in i bilen och åkte till den del av den segregerade staden där dessa flaggor icke äga tillträde... vi är för fan i Sverige skrek chauffören..

Vid tösernas hem fladdrar den skånska fasadflaggan i den kraftiga vinden...men det är ju skillnad.

Anonymous said...

Vi körde förbi Sandvången i söndags, många svenska flaggor där. Sverige som inte vet vad en väpnad konflikt och armod är. Men hoppa i fontänerna när man vunnit ett sketet hockey-VM. Det är ju mycket större än att ett trasigt land och folk blir fritt.
Efter en familjemiddag på Akropolis mötte vi tutande bilar och viftande flaggor. Glada människor. Och det enda jag kunde tänka på var dom snörpta munnarna: Bra åk hem till ert eget land nu, blattesvin.
Idioterna vill vara idioter. Men dom är så korkade att dom tror sej smarta.