Rapport fran centro de comercial

Jag valjer nastan alltid Atlanten. Jag tror inte det ar en fraga om ras. Flyktingarna kommer lika garna over Medelhavet. Eller floden dar i Texas.

Kalv i dillsas: 5.95 euro.
Husets plamka. Liten planka. Skagenrora.
Det ar som Sjobo.
Karneval i Las Palmas. Det ar som Landskrona.
Svenska Lenas Frisersalong.
Och detár fullsatt pa femte vaningen, pa Tre Hjartans Pub. Dagens Dubbel pa svenska teven ju.

Jag valjer nastan alltid Atlanten.

Och langre ner, i dom svala katakomberna dar solen anda nastlar sej lite in, sitter Anna och jag med spanjorerna som sager: Preciosa. Guapa.
Mira, sager dom och pekar pa vara ogon. Att vi ar lika i blicken.
Och Anna som grater nar kvinnan borjar bre mackor. Bara farsan kvar. Gamla tradiga farsan.

Och anda ar jag uppvuxen i vattnet Oresund.

Elsa badar var som helst. Och hade 39.8 i ett dygn. Skont med en paus.

Tyskarna pratar tyska och marscherar rakt fram, men jag tvingar dom till sidomaover med vagnen. Man gar pa vanster sida, oavsett hur mycket knodel man pumpat i sej.
Och i Spanien forsoker vi prata spanska, sa gott det gar. Tar seden dit vi kommer.
Men det fattar inte sverigedemokraterna vid bordet bredvid. "Vafan, har dom ingen svensk meny?"
Som vi sager: I ditt eget kylskap, min drang, kan du vissla hur hogt du vill.

Jag tror att det handlar om det vilda, om nyfikenheten. Om att helst inte ata dar dom pratar svenska pa menyn. Jag forsoker vara rebell i mitt glas vatten.