The house that Jack Kerouac built

Stora delar av min barndom, och min uppväxt. Och mitt vuxna liv. Försvinner.
Minnena är kanske kvar ett slag till. Minnena kanske kommer tillbaka om jag lyckas uppnå senil ålder.

I hela mitt liv har det funnits ett hus i Påarp i Halland. En liten by som numera består av flådiga hus. En liten by utan affär, en kiosk i grannbyn Laxvik på sommaren. Annars får man ta sej in till Trönninge. Det kan man göra ganska kvickt på en gammal rostig herrcykel.
Det var i Trönninge jag såg löpsedeln om Kurt Cobains död den där tidiga aprildagen 1994. Jag var ensam i huset på kullen, alldeles nära hagen med den stora stenen. Alldeles nära havet som var saltare än i Landskrona. Jag var författare in spe i exil i den romantiserade bilden av yrket.

Jag minns när hon kom in och grät när jag gjorde tomatsallad och marinerade fläskkotletter i köket. I kolonistugan vid Citadellet i Landskrona. Windy satt i trädgården och drack öl eller vin, Elsa lekte väl där.
”Jag vill nog inte skiljas”, sa hon.

Om man letar noga under slyn, kan man hitta var dom gamla brevlådorna stod på Bergsvägen i Påarp. Farbror Jonas och morfar gjöt fast dom i cement 1973, jag och min bror fick göra våra handavtryck i cementen. Det är så ofattbart längesen. När den ljusblåa folkabubblan stals en natt. När pappa gjorde repmånad i Halmstad. När kusinerna och alla andra var på besök. När jag var sjuk och bodde med mormor och morfar i huset. Jag minns att jag och mormor lekte att jag var gruvarbetare i någon sorts koja.
Jag minns motorcyklarna av trä. Jag minns kojan i två våningar som morfar hjälpte oss att bygga.
Jag minns lyktorna som tändes i Halmstad på andra sidan bukten. Högt över allt annat, ljusen från motorvägen, havet med strömmarna. Att bara sitta och titta, drömma.

På julafton cyklade jag till en lägenhet på Vengatan i Landskrona, lämnade nycklarna till kolonistugan. Det gjorde inte ont, dom är trevliga människor. Men ... jag kommer aldrig att gå den vägen igen. Till den gula stugan. Och Elsas gunga. Och ... Och ... Och ... vi åker till Tenerife imorgon och har köpt en ny gaspanna. I ett nötskal.