Kvällsandakt

Det är det här med sjukdom. Människor blir sjuka. Människor blir äldre. Det är en lögn att leva och inte vilja se det svarta som alltid finns i närheten när ljuset strömmar. Livet ser ut som det gör.
Är du troende?
Jag tror det.
Var det ett skämt?
Ja, och allvar.
Exempel.
Elsa fick punktis på sin cykel. Johanna lagade ett hål, två hål, tre hål. Igår. Idag var det punka igen. Vi pumpade upp och cyklade till skolan. Jag cyklade ut till havet, var längst ut och hade precis vänt när luften gick ur mitt bakdäck, regnet kom då. Var det syndafloden? Hade jag syndat? Är det så enkelt? Nej.
Men jag behövde kanske påminnas. Ja, kanske.
Det är trolskt nu, våt dimma vid gatlyktorna och klockan slår snart tolv, natt. Och där går en mörk kvinna med en mörk hund. Vi blev grusiga på rutschbanorna igår. Det är skönt när det regnar och man är rätt klädd. Jag längtar till Stenshuvud och gummistövlar och inte halka på stenar eller murkna grenar. Det bor rövare där. eller gjorde. Och vildsvin. Asterix fyller femtio år.
I alla fall blev det en lång promenad med cykeln, vinden mer stilla i regnet, musik i hörlurarna, mitt lugna sinne.
Kanske var det bara det jag skulle ha. Det jag strävar efter, frid.
Nu blev klockan tolv. Nu kommer spöket Laban.
Två och en halv män på teven, sen ska jag sova.