Datorn luktar alltid likadant

Antikvariatsböcker, dammiga och lite gula i sin doft, eller som sommarhuset jag alltid längtade till, att stiga in, känna hur det luktade.
Och när vi stannade tillräckligt länge.
När vi kom hem igen, samma lukt.
Du ljuvliga instängdhet. Som vi säger: patina.

Anna, Elsa och Johanna åt alla glassbåt efter badet idag. Jag tog en hallonlakritspinne. Första gången jag ätit lakritsglass. Och då var jag ändå hängiven glassätare när Lakritspuck introducerades.
Annars är det ju mest ananassplit.
Nästa gång ska jag prova Sotarn.
Vi pratar om Engelholmsglass.
Efter badet kom jag till bibblan. I caféets frysbox var allt säsongsslut, utom en barnglass och ... hallonlakritspinnen, jag slog till igen. Det var ett tecken för tydligt för att ignoreras.

Jag läste Sonic sen. Nöjesguiden är en dryg tidning dit läsarna får höra av sej bara för att redaktionen ska få banka varandras axlar och skriva dryga svar på läsarmejlen. Ja ja, vi kommer alla från sandlådan.
Sonic görs av nördar i rakt nerstigande led från Gradvall och Lokko och säkert hundratals av deras engelska och amerikanska förebilder.
Sonic, en sympatisk, inspirerande och lärorik musiktidning.
Sonic. En läsare framför en stilla undran: Tidningen luktar så gott, trycks den månne hos Trydells i Laholm.
Jomenvisst.