Om till exempel Hästpojken tog sej an Nisse och jag.
Om, låt oss säga, Toni Holgersson satte bettet i Oh Alkohol.
Benjamin Wahlgren kanske kunde dra över Engångs.
Det är alltså tjugofem år sen vi spelade in Ett skrik i natten, Windy och jag med Stickan på trummor. Vi hade nyss slutat nian.
Vi har ju senare klassiker. Kom tillbaks. Ett år i lumpen. Dom kassa äggen hade kanske varit något för Olle Ljungström. Annika Norlin hade gärna fått ge sej på Bang your head.
Jag såg kanske det som en väg ut eller in. Att repa. Att sitta ibland i mitt pojkrum men oftast hos Windy, hans föräldrar jobbade ju i affären. Vi skrev lite låtar, spelade. Lyssnade på musik. Såg på video. Det var tidigt åttiotal. Det var Soda Stream i taket.
Har vi fått nåt för det? Får man någonsin det?
Jag är nöjd vad det beträffar.
6 comments:
Gud i London, vad med Dan Hylander och Flummebarn då?
Det är ett gammalt minne som dyker upp då och då - när QK spelade utanför... den där affären som senare - i en annan tid - brann ner... Mycket inspirerande, den där praktiserade friheten, vildheten, absurditeten. Kanske en spegel av staden?
En eloge,
Mixx
Wille Crafoord kan nog göra en episk version av Muffelimuffins.
Pibe! Nu vill vi ha allt material utlagt på nätet. QK, låtar, kanske en bild eller två. På youtube. Och en länk just här.
Vartenda kassettband, upp med det bara.
Låna mej ett kassettband så ska jag fixa det.
Och gå med i Facebook-gruppen förstås.
Post a Comment