Det var bättre förr

Snön. Kylan som aldrig tar slut. Jobben som aldrig börjar. Leendena, leendet man aldrig får.
Och den och den kursen. Och den och den blanketten. Och stå där med mössan i hand och be igen, tigga igen, vara en våt och skitig hund igen. Och igen och igen.

Och två tredjedelar av befolkningen drömmer om ett samhälle för alla ... dom två tredjedelarna.

Samtal på café, en kvinna har dött, en våldsam olyckshändelse:
"Så förskräckligt!"
"Visst. Det har hänt mycket sånt på sista tiden, tycker jag."
"Ja, man läser om det varje vecka ..."

Igår? I förrgår?
Nä, i slutet av trettiotalet i Stockholm.
Lika kallt nu som då. För dom som fryser. Men dom kan vi ju skita i. Men kom inte och gnäll efteråt då. Vi är alla delaktiga i sönderfallet.

Jag vet att jag gör fel. Men när jag gör rätt blir allt fel. Jag fryser.