Nyfiken på ... Niklas Strömstedt (det måste finnas en intressant historia bakom fasaden.)

Jag ligger i ... havet till exempel. När det nästan är för varmt. Längst ute, sista bryggan innan bron. Där du vet, där dom fasligt bruna pensionärerna kan verka misstänksamma, dom pratar blodtryck och hudcancer. Några har vita insmorda prickar och plåster. Men solen ska dom ta.
Och jag ska ta solen. Jag kan inte låta bli. Jag dyker vid sista bryggan. Tar femton crawltag, sen simmar jag under vattnet. Sen simmar jag vanligt. Och stilla på rygg, sprattlar bakåt med benen och tar armtag framåt. Marsch på stället.
Och så ska jag gå upp. Så ändrar jag mej. Jag kan inte gå upp. Jag behöver bara den världen i havet i vattnet, så mycket enklare.

På en bänk sen. Det fläktar lite, Jag läser ut Hemingways En fest för livet igen.
Under närmare trettio år slarvade jag bort en freestyle. På mindre än ett år har jag slarvat bort två I-pods. Detta småtta snuttiga samhälle och dess teknik.

Jag ligger i ... ger mej på den där Vi,de druknande. Efter Lehanes tegelsten är min rädsla borta, vadå 710 sidor.
Men Svart notis, Stina Blomgrens bok om papperslösa människor i Sverige.
Men Aftonbladets serie om romernas situation i Sverige.
Och Danmark, och hela Europa. Dom är EU-medlemmar, romerna. Men skit.
Lyssnar mest på Toni Holgersson och Hästpojken.

Vi grillade vid stranden igår. Anna springer mest vid vattenbrynet. Men Elsa kan bada. Som hon kan bada. Det är roligt.

Det är inget konstigt. Livet förändras ständigt, större och mindre. Det har jag lärt mej under åren, det har jag en viss beredskap för.
Men barnen då.
Var kommer barnen in.
Jag har badbyxor på när jag ger mej av på den fallfärdiga cykeln. Ett par till plus kalsonger i väskan. Och vätska och skrivboken. Romanen som ska in på riktigt i datorn när hösten kommer. Hösten kommer ju alltid, och så vidare. Jag badar igen.