Äganderätt, och ingen jävel över bron

Jag förstår precis hur dom tänker.
För sexton år sen var det nåt vägbygge som vanligt. Där mellan bibblan och Kockum fritid i Malmö. Innan Ljusets kalender fanns. På Bo Widerbergs tid.
Från Svinaryssland till bibblan till simhallen.
Och det kunde regna. Och vi kom inte förbi.
Men vi var några tappra som gjorde en stig, cyklade och gick dagligen, kämpade med vår stig.
Idag är stigen bred. Ibland går människor i bredd på den. Och cykelbanan som vägbygget skulle fixa till är borta. Jag cyklar på min stig.
Och blickarna när jag ska förbi.
Jag säger: Gå för fan inte i bredd.
Jag säger nästan: Gå för fan inte på min stig.
Och en äldre man säger: Här får man inte cykla, skriver kanske en insändare.
På stigar får man cykla. Jag byggde den här stigen! Det är min stig!.