Simhallen

Apropå namedropping i Patti Smiths mycket intressanta Just kids.
Per Svensson gick ut när jag gick in, på bibblan alldeles nyss.
Det tog lång tid, men en dag hälsade jag på den där typen som stod och stirrade på mej i simhallen, det var Jakob Hellman. Jag vet inte hur många gånger han försökt hälsa på mej. Jag är ju en artig kille, närsynt oftast utan brillor. Jag med mina ögon.
Förr i tiden brukade Armand Kranjc vara i bassängen, jag tyckte inte att han såg så farlig ut.
Av bröstsimmare tillhör jag eliten. Dom riktiga simmarna, och männen, crawlar ju. Jag tycker att det verkar svårt med det meditativa med huvudet under vattnet så mycket. Men så är jag också en dålig crawlare.
En ung kvinna har nog varit elitsimmare, kanske svensk mästarinna. Hon simmar i alla fall förbi mej, bröstsim.
Också går jag ibland på den tjeckiska puben där Andreas Yngvesson ibland serverar.
David Ericsson, lastbilsförfattaren är bra att läsa.
The thrill is gone med Mike Scott. Han kan ju inte sin Patti Smith särskilt lite. Utseende, skivomslag. Musik. Texter.
Den tidige Mike Scott.
Alltid den tidige.
Eftersom jag aldrig slagit igenom som författare kan jag länge än var den tidige, den spännande.
Med några hard core-fans som kan briljera med förstaupplagor av den pretidige okände, när den dagen kommer.
För den dagen kommer.