Paradise hotel

"När man slutar jobba är livet slut", sa min pappa en gång när han körde mej till stationen i Landskrona. Det var höst, det var tiden kring farmors död och begravning.

Skynda dej älskade, skynda att älska. Det är en av dom finaste sånger jag vet. Höstvisa. Den fantastiska Tove Jansson har skrivit texten. Den spelades på bilradion. Jag kände mej nära min pappa, vilket jag inte alltid har gjort. Det var september och våta löv på vägen. "Nu är vi dom äldsta", sa pappa. Jag tror att mormor fortfarande levde, smått förvirrad på ett hem.
Tidigare. Farfar pensionerades, kunde inte läsa längre, och dog -94.

Så tågresan från LA till Malmö. Mina älskade föräldrar. Vemodet.

Min pappa fyller sjuttioett i mars. Han ska sluta jobba snart. Han verkar inte glad över det. Jag har alltid varit stolt över hans yrkesutövande. Vi har haft våra kontroverser, han är inte perfekt. Inte jag heller. Men jag högaktar hans hängivenhet, hans kärlek till jobbet. Hans kunskap.
Och jag hoppas av hela mitt hjärta att livet inte är slut när ett långt arbetsliv är över.