Är du älskad lille vän

Min före detta fru (som är en klok och fin människa) sa i samband med vår skilsmässa att jag var alldeles för spontan. Hon orkade inte med det. Hon ville ha trygghet.
Det är givetvis alltid många saker som spelar in. Det finns alltid olika upplevelser, och därmed olika versioner.

I alla fall är det skönt att vara tillbaks i simhallen på Kockum Fritid. Det är min trygghet. Där i vattnet. Där bland all klor som jag älskar och är allergisk mot.

"Och Köpenhamn är bra om man inte vill va med."
Det är ju så, förutom dom allra första åren när jag lyssnade på Lasse Berghagen (och Simon and Garfunkel, och Ivan Rebroff i pälsmössan, och Då går jag ner i min källare, och När farfar var ung), så har Thåström funnits vid min sida genom all tid. Det är jag mycket tacksam för. Det hoppas jag att han fortsätter göra.

Det finns en hel del människor som jag vill ha vid min sida länge till. En av dom mötte upp i Köpenhamn i tisdags när jag skrivit klart. Det gladde mej.

Det är svårt att veta hur det står till med Toni Holgersson. Men jag skulle gärna se att det kom några fler plattor från honom i framtiden.

Det är svårt att gradera. Men det bästa som har hänt det här året kan ha varit regnet som hamrade och efter ett alldeles slumpmässigt möte hamnade vi i en trappuppgång. Eller, när Hoola Bandoola Band spelade Rocksamba på Stortorget i Malmö. Eller, ibland när barnen säger eller gör saker som förbluffar mej, som överraskar mej alldeles positivt. Eller, när jag bara sitter och tittar på dom när dom sover. Eller, nä, det tänker jag inte berätta.

Sanningen.
Ärligheten.
Så jobbar jag, dom som tror att jag ljuger när jag säger så känner inte mej på riktigt.
Dom som tror att jag anser mej vara en förträfflig eller överlägsen människa känner mej inte heller.
Jag har mycket svårt att räkna eller ens komma ihåg alla gånger jag har gjort större eller mindre fel.

Fysisk misshandel. En man slår en kvinna, oftast i hemmet. Det är det vanligaste. Det pratas det för lite om. Varför det? Vad tror du?
Män har makten i samhället. Medierna har makten i samhället. Alla är pengakåta. Jävlar du, vad man kan sälja lösnummer och vinna väljare på att mala vidare om att bråkiga invandrarungdomar är det största samhällsproblemet idag.
Och vad gör man då? Nedskärningar nedskärningar nedskärningar.
Osedda människor har svårt att se andra.
Oälskade människor har svårt att älska andra.

Den där spontaniteten bör man möjligen inte stävja. Men den där spontaniteten kan ställa till problem ibland.
Att såra människor man bryr sej om är inte roligt.
Och ibland är det enda man kan säga: Det var bara på skoj, det var bara något som hände, spontant. Förlåt.
För det var så det var.
Skoj är skoj.
Allvar är allvar.
Det bra och det krångliga är att olika människor ser olika på detta, vad som är vad.
Man kan säga förlåt. Man kan hoppas att andra tror på den ärlighets- och sanningstro man försöker leva efter.
Man kan låta tiden gå och hoppas på att det fortfarande är sant, att den läker sår.
Att tänka på gånger när man själv blivit sårad eller sviken (av andra människor, kanske av samma människa), att bli bitter, är en dålig idé.

Lyssna nu på Hoola Bandoola och hör hur mitt pacifistiska uppror svänger. Kasta inte ägg och stenar på sverigedemokraterna, slåss inte med dom, ungdomsförbund som vuxna. Dom är bara vilsna barnrumpor i en sandlåda. Och vi är väl emot aga?