Ur skalden Jonte Stens diktväv Du tar geväret och går ut

Där går du inte i natten
älskare
Där står du inte
vita
gnidande mot våta barken
frälsare
I regnet i parken
hycklare

Och alla morgnar som du vaknar
osövd
ofödd
Och den tröttheten som slår dej
genom andra vaden där krampen
vrider sej
vrider dej

Men där går du
liggande
när du ser hur vinden slänger grenarna och löven
störtar ner mot döden

Jag skulle prata om något annat
Jag skulle prata om
solidaritet
ensamhet
själviskhet
Men där går du inte
Där ser du inte att solen blir lägre nu
försvinner
Det brinner sårbart
peliden Akilles
i själen
i hälen
att du inte hinner

Men där går du inte i natten
på marken
i parken
på löven som multnar så stilla
Vi har bytt stigen mot asfalt
det varma har blivit kallt
Och på radion
i rätten
överallt där det väsnas:
Men vi ville ju aldrig något illa

Jag skulle prata om något annat
Trofasthet
Ja jävlar i det
Ett skott i foten som blöder
Och solen som ett päron
sjunker och ruttnar
Och varken du eller jag orkar
som då
förr
se! solen som en blodapelsin
glöder

Så mycket äldre
nu
Skam genom fönstret
du
genom min gardin
nu
Latrin latrin latrin