Läste Hans Gunnarssons Försmådd. Bra, som vanligt. Inte jättebra, men bra, som vanligt. Februari, är den bok av Hans Gunnarsson som har gjort starkast intryck på mej. Tåget från Cádiz till Lissabon, sen Burgos. Hans Gunnarsson som påminde om Sverige. Fredrik Ekelunds Nina och sundet som påminde om Malmö, som vi just den månaden av tågresor och halvskitiga hotellbesök, inte var så förtjusta i. Jag tror att det var för att vi hade tyckt så mycket om Jag vill ha hela världen. Kanske för att det var påsk, katolsk påsk, och magsjuka, i Burgos, processioner, hattar, sakral musik och stängda barer och caféer. Bara tysta människor med allvarliga miner. Jag vet inte. Och Lloyd Cole och Iggy Pop. Varför då? Jo, för att Fredrik Ekelund och Hans Gunnarsson hade varit självskrivna om man startat ett svenskt författarlandslag i golf. Ja, och att Lloyd Cole och Iggy Pop är pop- och rockvärldens mest kända golfspelare, tillsammans med Alice Cooper, får man anta.