Det ska vara så när jag skriver den här romanen. Det ilskna svänget. Men det kan vara ljummet, lagom. Men det kan vara som att gå i den här kvällen, det är inte varmt, men det är inte kallt. Det är inte vinter längre. Det är inte vår. Det är som innan, när man skälver, just innan det händer. Och när jag skriver den här romanen. Det är bra, det är okej, det funkar. Sen ser du rakt upp i himlen. Sen ser du stjärnorna, och den snabbaste var visst ett flygplan, på väg. Och det är just då, du går och skriver i ditt huvud, som du förstår hur den sista knycken ska knyckas. Det är då det inte bara är jodå, ljummet, lagom skönt. Det är som att skriva den här romanen. När det börjar svänga ilsket.