Stundom slarvig skolgång

Det var på 80-talet när jag gick på gymnasiet och ibland besökte jag inte lektionerna, ibland var vi i den stora gläntan i Karlslund och drack folköl, där bestämde jag att den gamla dansrestaurangen hade legat, där farmor och farfar kanske möttes för första gången. Karlslund, djuren, grisarna, rådjuren, getterna och de hoppande sönderklippta påfåglarna, det döda trädet som fallit och låg så ståtligt och stort, så ... levande och det var någon kung Karl som hade behövt jaga, därav den planterade skogen som hade de ljusaste och högsta gröna löven när våren äntligen kom. Men oftast (när jag skubbade från lektionerna) var jag i biblioteket, det var åren kring Klas Östergrens Ankare och Gentlemen fanns i pocket, och det var musiktidningarna där i skolbiblioteket (och Joyce Johnsons Biroller och en biografi: Jacks bok, Kerouac, alltså) och det var drömmar om Indien och folkabussar och det kan ha varit 1987 när Slitz (eller om det var Schlager) gjorde någon sorts sammanställning av de bästa plattorna -77 till -87 och jag har för mej att det var Lars Nylin som skrev om Remain in light och ett minne eller en dröm om en sensommarkväll utomhus i Paris med David Byrnes utspel och röst och allt som lovades och kunde hända, Once in a lifetime.