Jag sökte in på Skurups folkhögskolas skrivarlinje medan jag gick på Fridhems dito. Det var vår då men i ansökningen ingick det att, bland annat, skriva en dikt om augusti. Jag kom in och jag hittar inte dikten men jag minns att jag var nöjd med den. Jag minns att jag skrev: "men vi sög i oss det sista", två gånger. Jag minns att jag hade tänkt på henne och hur vi ... sög i oss det sista, det sista av augusti och sommaren, det sista av vårt förhållande. Jag var så ung. men jag hade en begåvning, en feeling. Jag minns att jag skrev att vi slet på de slitna handdukarna och att båtarna till Hallands väderö tutade så förbannat och ville sluta gå, vila under hösten och vintern och dränka de där idioterna som tvunget skulle suga i sej det sista, sluta trafikera leden där man passerade vraket som syntes vid lågt vatten och rostade. "... men vi sög i oss det sista." och det blev höst och jag blev publicerad i en tidning och en viktig antologi och jag kände mej som någon viktig, jag kände att jag nästan kunde visa för mina föräldrar att jag hade something coming. Och jag var en slarver och en slashas och jag är en slarver och en slashas nu, tjugo år senare, men jag jobbar med det enda jag vill, antagligen det enda jag kan, fattig men rik. Jag suger i mej det sista.
No comments:
Post a Comment