Being a novelist och torka bajs i tredje staden

Nu får det vara nog. Med skitsnacket och örongodiset om inspiration som aldrig kom, som jag hade hört så många säga, jag talade kanske högst. Men jag hörde även andras röster. Bla bla bla, jo då, men jag har ingen inspiration i min basker.
Det var 2001 och höst och jag hade skrivit klart Så enkelt i solen och jag kände att jag bara ville fortsätta, jag har en story. Jag har flera, men jag kan få ihop dom till en, som hör ihop. Som berättar nånting större.

Jag bestämde mej!

Jag hade en gång, ganska nyligen bestämt mej för att sluta kröka, det var inte lätt, men allt byggde på det enkla, att bestämma sej. Jag var trött på bullshitet och dåliga undanflykter om att författaryrket skulle vara något närmre Gud. Jag hade slagit golfbollar i hål igen. Något jag sysslade mycket med som yngre, ensam på golfbanan och scheman hur jag skulle lägga up det. Ta saker på allvar och slutföra. Det kan vara att ha en smurffest och verkligen vara en smurf, eller att plöja åkrar vackert i SM, och verkligen göra det.

Jag och Johanna pratade om detta. Hur mycket pengar behövde jag dra in till hushållet varje månad. si och så mycket. Det var viktigt att veta och hålla, och ha det stödet. Men det viktigaste var att jag skulle vara FÖRFATTARE. Allt annat jag gjorde var bara för att tjäna stålar. Personlig assistent. Lärare på SFI, vikarie på Skurups skrivarlinje, måla hus. Bara parenteser för att få in stålar, svart eller vitt. Och ungefär fyratusen i månaden från Kultuarbetsförmedlingens aktivitetsgaranti.
Det viktiga var att jag varje dag satt och skrev i flera timmar. Som det blev. Mellan tio och två, skriva in i datorn, sen cykla till Kockum och simma, ibland till Bullen efter det för att läsa igenom det jag skrivit, ändra och skriva nytt för hand som jag kunde skriva in i datorn nästa dag. att se sej själv som författare, inte gå runt och skrika ut att jag var det, men att se mej själv som det, och ställa upp på dom kraven.
Vissa kvällar när Johanna skulle sova cyklade jag bort till Nyhavn eller Möllan och skrev för hand. Cyklade ett fyrtiofemminuters blandband på morgonen och försatte mej i tankar om det jag skulle skriva. In i det, ta dej in i det. Jag lärde mej en metod. Och jag tvivlade och tvekade. Men jag ville ge mej chansen, och jag försökte lita på mej själv och min kunskap och talang i tvivlet.
Och med min fjärde bok skickade jag för första gången manuset till flera förlag (trött på att aldrig nå ut på små förlag), och fick napp. Det finns mycket mer att skriva, men kontentan blir alltid: Hårt arbete och respekt.

Torka bajs? Jag gjorde det på tidiga morgnar och sena kvällar och helger, inte mitt eget. Inte bara i alla fall.