Pool och poetry i Stockholm

Min och Rickards pappa gick på tandläkarhögskolan tillsammans på sextiotalet. Senare ordnade man kurser i Spanien och Portugal på våren, en sorts tillfälligt lyxkollektiv för barn och föräldrar.
Rickard är ett år äldre än jag och kommer från Husqvarna. När jag var tretton eller fjorton var vi i Albufeira, jag var lite mer van på att kröka, Rickard visste mer om musik. Året efter var vi i södra Spanien, Rickard läste engelska musiktidningar, läste Slas och lyssnade på Smiths, han lärde mej mycket, under många år. Jag tror att jag lärde honom något också. Våra politiska åsikter innehöll framför allt två saker: Solidaritet och frihet.
Vi åkte till London 1988 och bodde hos några nordirländska bröder och kusiner med släktdraget ett enda långt ögonbryn. Rickard hade träffat dom i USA året innan när han gjorde den grejen, on the road.
Vi besökte nordirländarna på hemmaplan några år senare, den stora familjen med den egna lilla golfbanan med biljard och Space Invaders i ett plåtskjul. Den lila folkabussen som vi åkte till Galway med. Matchen i gaelisk fotboll, en blandning av fotboll och rugby, alla var kusiner med ett ögonbryn.

I slutet av maj tog jag tåget ensam till Stockholm för att vara med i SM i Poetry Slam. Jag skulle bo hos Rickard som hade flyttat till Stockholm efter flera år i
Lund. Han jobbade som pressekreterare hos Moderaterna. Det var mycket konstigt för mej, jag var mycket upprörd i mina tankar under lång tid. Men han var min goda vän. Och senare har jag förstått att min vänsterfrihet inte nödvändigtvis behöver vara så långt ifrån hans högerfrihet. Men det är en annan historia.

Jag var nykter sedan sex, sju veckor. Det var första gången jag skulle sova utan Johanna. Det var konstigt och som vanligt att möta Rickard i riksdagshuset. Han var han och jag var jag. Armodet i min uppväxt har aldrig varit ekonomiskt. Men jag har blivit uppfostrad efter strikt socialdemokratisk modell. Ska man ha något så måste man göra något. Men jag har alltid vetat att resurserna funnits.
När Rickard tog mej ner till riksdagens runda swimmingpool hade jag inget ont att säga om det. Jag var nykter och mådde dåligt, jag hittade ett par rosa Addidasshorts som någon riksdagsman glömt, antingen en Moderat på 80-talet eller en sosse igår. Jag simmade runt där och det var ju friheten, det var allt jag kunde önska. Det är fortfarande mitt högsta och största mål i livet: Att ha en egen swimmingpool, inomhus.

I Rinkeby var det SM i dagarna tre eller fyra. Eric Fylkesson var tokig konferencier.
Niklas Åkesson från Malmö och Daniel Bou(jag kan inte stava efternamnet), delade förstaplatsen, jag kom sjua. Vårt lag från Malmö kom orättvist tvåa, Stockholm ska ju alltid vinna, oavsett kvalitet.

Det var både kul och jobbigt att träffa och bo hos Rickard. Jag var fortfarande mycket dålig av aktiv alkoholism. Vi var som en gammal gubbe och kärring som tvunget skulle gräla, medan vi älskade varandra. En incident som jag minns väl var när han av någon anledning sa att han inte kunde lita på mej, jag var ju alkoholist. Och jag sa: Men du litade ju på mej när jag var aktiv alkoholist, det var ju då du skulle tvivla. Nu är jag ju ren.
Jag minns inte exakt vad det handlade om, jag minns bara väggen av hårdaste stål mellan oss just då, hopplösheten. Jag var en mycket social inkompetent människa vid denna tiden. Rickard och jbag kom tillbaka till varandra, när jag blev bättre. Och vi blev vuxnare. Men nu har vi tappat kontakten igen. Vi har känt varandra sen vi var sju, och varit viktiga för varandra sen vi var femton. Men inte nu längre. Det får man kanske acceptera när livet har sin gång, även om jag gärna ade sett ett litet rakare slut.

En ensam dag i Stockholm tänkte jag gång på gång tanken: Fan, vad lätt det hade varit att bara slinka in och dricka två snabba. Bara för att lugna den satans oron som höll på att spränga min mage och mitt huvud. Jag hade aldrig tänkt att det hade varit lika enkelt alla dagarna i Malmö. Den dagen, kvällen innan, hade jag fått veta att det fanns en öl som var helt alkoholfri, inte lättöl, helt alkoholfri. Jag gick in på Systemet och köpte fyra flaskor, gick bort till tidningsaffären på Drottninggatan där jag visste att Kvällsposten fanns. Sen hittade jag en bra bänk i en park, gjorde som jag alltid har gjort för att komma in i mej själv och den världen där, som blickar utåt i ett lugn. Drack öl, läste tidningen, skrev lite och lyssnade på ett blandat band i freestylen.
Solig maj i Stockholm, dagen efter kom Johanna och vi bodde på hotell, en av våra favoritsysselsättningar.
Tre gånger badade jag i riksdagens pool i samma rosa brallor. Tack, Rickard!