Underhållande allvar i Spanien och andra länder.
I Göteborg finns en hemlig bakdörr till biblioteket. Jag smet ut därifrån en gång när det fortfarande var tillåtet att röka på krogarna i Sverige. Jag smet undan från en speedad amatördramatiker som ville prata om sex i dramatiken och hur man skulle kunna överföra det till en roman som han skulle skriva, som han ville att jag skulle lova att läsa.
Jag smet.
Ut på baksidan av avenyn nära teatern där vi såg på Galenskaparna och After shave, något om en stins, när min mamma fyllde femtio. Det var samma år som jag skulle ta studenten, och i förskott fick jag välja en oxröd akustisk stålsträngad gitarr som var mickad.
Den gitarren sålde jag sedan till Spidde för femtonhundra, men vi spelade i samma band, och jag använde den ändå. Ett år senare köpte jag tillbaka gitarren för tusen spänn, en bra affär.
I Göteborg på Park Aveny bodde vi när jag för första och enda gången i mitt liv köpte en porrtidning. Jag var tolv eller tretton och gick till Pressbyrån vid korsningen Vasagatan och sa att jag skulle köpa en rolig present till en kompis, Aktuellt Rapport, läsarnas egna berättelser. Försvunnen nu.
I Göteborg vid Masthugget bodde jag tre eller fyra nätter i veckan hos Malin, betalade femhundra spänn i månaden. Jag skötte journaliststudierna sådär, drack öl på Cheers (är fortfarande skyldig 175 spänn) ocj Flygarens Haga, och lite andra småskumma ställen, Sjuans om det var tidigt på dagen, och Murveln.
Jag snarkade alltså på den tiden. Och Malin hade problem med sömnen, så jag fick flytta in madrassen på toaletten, halvbra.
Vissa nätter filmade vi Malin som packat luder när hon snubblade uppför vägen. Alltid uppförsbacke, nästan.
Många av dom jag lärde känna då är nu mer eller mindre etablerade konstnärer, kul typer.
Och i Spanien gick Emilio omkring och sörjde det aldrig riktigt uppbyggda semesterparadiset i Puerto de Santa Maria, rullade sina söta cigaretter och levererade lite tobak ibland till andra. Berättade om knarkhandeln från Marocko. Han var fin Emilio, och vi bodde i hans lägenhet. Och han passade Elsa. Och han gillade fotboll. Och han var så lagom halvskum som människor jag tycker om är.
I Göteborg på ett hotell nära centralen gjorde vi kanske Elsa. Eller i Borås. Vi pratade om det, att döpa henne till Borås Bergh. Men det blev inget av det, man är mer traditionell än man hoppas.
Men vi ska köpa en dator. Jag har använt många datorer i mina dagar, men bara köpt en. En ABC 800 för femtio spänn i början av nittiotalet. Windy fixade ett skrivprogram för femhundra. Det har inte skrivits några romaner på den datorn, kan jag säga, inte av mej i alla fall. Och nu äter myrorna upp den.
Nästa vecka ska jag och Johanna åka till Bokmässan. Jag ska åka första klass.
14 comments:
Sjuan. Det är det kanske trevligaste stället i Sverige. Där är alla ens vän. Bra ibland, jobbigt ibland om man vill vara i fred. Men trevligt.
Mycket roligt. Det där om att du ska åka första klass. Inte att du ska åka första klass. Utan att Johanna inte ska göra det, underförstått. Sen är Göteborg faktiskt en riktigt trevlig stad. Jag var där ganska ofta när min dåvarande flickvän Maria T. jobbade på Nordstan i en pub. Jag brukade åka dit och sätta mig, eller gå en runda och sen gå dit och sätta mig och dricka en öl och vänta på att de stängde. Sen gick vi hem till henne och åt eller drack vin. Jag drack mycket vin på den tiden. Sen gick vi kanske ut; på Solrosen och åt vegetarisk buffé eller på den där polska restaurangen - jag minns inte vad den heter nu - och åt stekt ost. Underbart gott, faktiskt. Om vi hade pengar gick vi och åt frukost på Zenit. Hon bodde i Majorna ett tag. Sen flyttade hon med två kompisar till en tvärgata till Linnégatan; en skitfin hyreslägenhet i andra hand. Tre brudar och de hade jävligt roligt, tror jag. Det verkade så. En tid i alla fall. Sen blev de lite ovänner, tror jag. Man blir väl lite trött på varandra, efter ett tag.
Solrosen är ju ett härligt ställe, där gamla kufar från sjuttiotalet får vara gamla kufar från sjuttiotalet.
Och Gyllene Prag.
Jag bodde ganska nära ett ställe vid Masthuggstorget där en gammal sjöman höll till, det var hans sambo som hade stället. Han var jazzsnubbe, Jörgen Lindén, tror jag att han hette. Han har skrivit två eller tre självbiografiska böcker om sin äkta härliga göteborgsuppväxt. Kanske inte enastående litteratur, men klart läsvärt om man har lite sug efter gamla götet.
Och biljardstället under kinakrogen på Järntorget.
Tack för ersättningen för sveda och värk, Daniel.
Första klass, ja. Jag betalar min biljett själv, 440:- för första klass, tur o retur. Men rika Vellinge kommun betalar Johannas, då blir det jävlar inga extravaganser. Så vi får mötas i bistron, för nån restaurangvagn kan man ju inte vegetera i längre. Skanalöst.
Tågen till göteborg är nästan uteslutande samma som tågen till Köpenhamn. Ingen skillnad på förstaklass mer än att det är plastskinn i sätena och det är färre resenärer i ettan, som det så fint kallas av oss fackmän. I ängelholm eller laholm hoppar det på en kille med en vagn fylld med godsaker. Han hoppar av igen ganska snart.
Men 440:- är jävligt billigt. fram och tillbaka.
Nä. Restaurangvagnarna är ett värdelöst kapitel för tågnäringen - när det gäller x2000. Jag har dessutom obalans i hörselgången, eller nåt - släktdrag - så jag tycker inte om att dricka deras äckliga gevalia eller löfbergs lila eller deras dyra mackor. På de vanliga tågen, däremot, häckade jag i timmavis. Böcker blev lästa och man kunde dessutom få en lite pratstund med någon trevlig person, mitt emot. Ja, ja. Det var bättre förr, som vi uvar brukar säga.
LT, hur hänger det ihop med obalans i hörselgången och Lövbergs Lila? Går det bättre med Mollbergs? Förstår inte.
Ah. Var lite snabb. Obalansen väcker illamående; och illamående med dåligt kaffe i plastmugg, ännu mer illamående. Det var bara det.
Jag ska INTE åka nåt jävla Öresundståg till Gbg. Aldrig i livet. Det är ett lokatåg. Jag ska åka X 2000. Första gången i första klass ska vara ordentligt.
När jag bodde i Göteborg fanns ofta Kulturvagnen med på tåget, härligt. Där brukade jag pratade jag ibland med poeten och musikern Niklas Söderberg som kommer från Gotland.
Det heter Öresundståg, inte Jävla Öresundståg. Det är fina tåg.
Öresundståg är fina, ja, om man ska åka till Landskrona eller Helsingborg. Men om man ska åka hela vägen till Göteborg så är det störiga, stressiga tåg med alldeles för mycket folk för en trevlig längre resa. Öresundståg kan också vara vämjeliga om man ska till Kastrup, eller Köpenhamn eller Bakken om man till exempel har barnvagn. För mycket folk, helt enkelt.
Och detta i en tid där Alliansen pratar om privatisering för bättre service. Nämn ett bra privatiseringsexempel, för så kallade vanliga människor.
Så sant! Här är det kavaj och slips och hårvatten på fel sätt, skulle man kunna säga, för att referera till min egen blogg.
Jamesons på avenyn är ju ett alternativ för de från Landskrona som saknar Oliver.
Post a Comment