Det är tidig morgon och solen tar sej in i mitt arbetsrum. Jag borde sova, men det finns nåt annat och jag har alltid undrat, Gud, varför du kom på detta med sömnen. Jag vill vara upp sent på natten. Jag vill vara uppe tidigt på morgonen och se rakt in i det där nya ljuset som är likadant fast inte.
Okej, man måste bryta av, det är en del i din fantastiska konstruktion, Gud.
Jag säger bara: Kunde det inte räcka med fyra timmar.
Sju timmar för att vara hyggligt pigg är för mycket bortslängd tid för mej. Och jag trodde att man skulle behöva mindre och mindre sömn när man blev äldre, det har jag inte märkt.
Roger Wilson har recenserat En blues från Landskrona i dagens HD. En positiv recension som handlar mer om mej än Thomas.
Jag känner Roger från för längesen. Han känner min fru, från längesen. Men det handlar inte om jäv. Det har alltid varit strictly business. Att jag sen tycker mycket om Roger, att han (fast han inte vet det) var en av dom som öppnade dörrar för mej i slutet av åttiotalet är en helt annan story.
Att vara landskronaskildrare. Herrejösses! Jag ser mej inte så. Jag skriver med patos. Ett patos för alla människor att bli rättvist och fördjupat beskrivna. Mest känner jag människorna från Landskrona. Det är det saken handlar om. Antingen får man forska eller så skriver man om sånt man känner till. Jag har valt det senare.
Vi hade släppfest på Seglarpaviljongen i fredags.
Det var havet som en spegel och solen som en apelsin. Det var mycket folk och vi sålde böcker som smör i laxask. Blandade åldrar och där ser ni, vi kan alla umgås. Jag och L.T. jobbade vidare på vår show som vi dammar av en gång om året. Och sen spelade Negatives hårt och vackert och då hade mitt högra ben börjat skaka av köld. Och glädje. Och stolthet.
Recensionen:
"Bortom myterna om staden i vinden
Landskrona har blivit en symbol för sverigedemokraternas frammarsch och för sociala problem. Författaren Jonas Bergh och fotografen Thomas H Johnsson tecknar en annan bild i boken "En blues från Landskrona". Roger Wilson läser och minns.
-------------------------------------------------------------------------------
Jonas Bergh (text)/Thomas H Johnsson (foto): En blues från Landskrona
Kulturföreningen JB23
--------------------------------------------------------------------------------
BOKEN. Mycket har sagts om Landskrona sedan valet, men vad det egentligen innebär att vara landskronit har färre kunnat svara på. Att tränga under ytan i staden med det dåliga självförtroendet och den kaxiga attityden är det inte så många som brytt sig om.
En av de få som ständigt återvänder till Landskrona och dess invånare är författaren Jonas Bergh. I hans romaner, på sin blogg och som initativtagare till ”Landskronaboken” 2005, har han redan gjort en hel del för att skildra livet i sin gamla hemstad.
I sin nya bok En blues i Landskrona, utgiven på eget förlag, kompletteras hans självbiografiska texter med Thomas H Johnssons svartvita bilder. Foton på missbrukare, ensamma barn, vanligt folk och en felstavad skylt om priset på ”Sveska” jordgubbar. Bilder som både andas en sorts ödslighet och en gatusmart ruffighet. Lite den där känslan som man kan få vissa dagar när man sneddar över Rådhustorget och centrum nästan är folktomt.
Man kan förstås inte göra något om Landskrona utan att ta hänsyn till de trauman som drabbat staden. Redan i bokens förord listas varvets nedläggning och BoIS successiva glidande neråt i fotbollsdivisionerna. Och i slutet av boken handlar det om den senaste smällen. Rekordresultatet för Sverigedemokraterna i valet. Det som gjort Landskrona till 2000-talets Sjöbo i den offentliga debatten, själva symbolen för det inskränkta, främlingsfientliga, rasistiska Skåne.
Men bokens fokus ligger ändå inte där, det handlar istället om vardagen. Platserna. Färjan till Ven. Lunchen på Akropolis. Små försök att skildra livet i Sveriges räddaste stad.
För de som följer Jonas Berghs blogg känns tonen igen. De små scenerna från förr och nu. Övernattningarna i den där kolonistugan. Berättelserna om ett liv lite utanför, där problemen med spriten för alltid gett Bergh ett utanförperspektiv.
Jag minns själv Jonas från min tid i Landskrona. Han gick någon klass över mig på gymnasiet och hade då och då konserter med sitt band QK. Något år senare började han jobba på teaterföreningen Harlekin där jag var ordförande. Ja, jag hittar till och med mig själv i första halvan av boken. Men framför allt känner jag igen känslan som boken ger mig.
Som Landskronabo boende i Stockholm ställs jag ofta inför problemet att på några minuter förklara hur det kunnat gå som det gått i Landskrona. Det blir lätt lite svepande historier om miljöförstöring, arbetslöshet och drogmissbruk.
Men i Jonas texter hittar jag för första gången en beskrivning som känns mera äkta. Bergh älskar Landskrona, men leva där kan han inte. För litet, för smått, för trångt. Både fysiskt och psykiskt. Blandningen mellan klaustrofobi och trygghet i en stad där alla känner alla, men ändå håller sig på sin kant.
Har ”En blues i Landskrona” något problem så är det kanske att samspelet mellan text och bild inte känns helt klockrent. Att varva två separata skildringar av staden kan vara en bra idé på pappret, men blir inte lika bra realiserat. Thomas H Johnssons bilder får inte riktigt någon chans att komma in i matchen. Bilderna av a-lagare, ensamma barn, en hukande dam på en gata känns fragmentariska, framför allt när de står emot Jonas Berghs texter, som alla är tydligt privata och personliga. Kanske hade bilderna behövt lite hjälp, ett mera tydligt sammanhang utöver utskrivna gatunamn.
Men det är en randanmärkning. Det behövs fler bilder av Landskrona, även för landskroniterna själva. Eller kanske framför allt för Landskronabornas skull. Kraft att se det som är bra med staden, men också problemen. Och i det arbetet är ”En blues från Landskrona” ett lyckat försök att skildra en utskälld stad på ett nytt sätt.
Roger Wilson"
12 comments:
Här är länken till recensionen.
En mycket trevlig kväll, Negatives var en stor positiv överraskning, "det känns som att vara 20 igen", som Sari uttryckte det.
Ni andra var också bra, men det visste jag ju redan.
Ja, det var verkligen trevligt. Däremot missade du inget när du tog ditt beslut att inte hänga med vidare. En fredagkväll i LA är inte för mej längre. Det var mycket folk som verkade ha kul ute, men få som jag kände eller ville lära känna. Det blev lättöl i kolonistugan för mej vid halvtolv, och Kir/Rosita/hallonsoda-grogg till Danne och Lili. Så blev jag äntligen av med flaskorna från sommarens stora partaj.
Jag håller med Windy. En trevlig kväll. Roligast när snubben skrek att han ville att du skulle skriva i boken eller vad han nu ville och jag sjöng "koncentration är när allt annat försvinner" och jag var så långt ifrån det stadiet som man någonsin kan vara. En underhållning utan like. Jag tyckte också att du var i ditt esse, Jonas. Du blir bättre och bättre på det där med att hålla publiken fången med både piska och smekning. Och jag läste ut boken igår. Dina texter är verkligen fina. Raka, och med en lätthet mitt i det allvarliga tilltalet. Tasty!
Jag har gjort bättre ifrån mig. Men jag var nog ringrostig. Och jag håller på med nytt material, så jag skyller på det. Vi hörs! Och tack.
Tack L.T. Du har kanske varit bättre, men du har en hög lägstanivå. Det var ju inte din vanliga publik. De här människorna ser en man med en gitarr, en trubadur, gamla godingar. Det ser jag inget fel i, med det är ju inte sån du är. Fast några gamla godingar körde du ju ändå.
Förresten, vi måste prata engelska/svenska, hur det ska göras, inför Hipp-spelningen.
Har du några tankar?
Förresten, helt okej recension av boken i dagens Sydsvenskan.
Recensionen var bra, tyckte jag och avslutades fint.
Jag har inga tankar om engelska svenska. Har du?
Sjunga på engelska?
Att Per berättar texten på engelska innan du spelar och sjunger?
Powerpoint med texten på engelska?
Något som faller herrn på läppen?
Sjunga på engelska, uteslutet. Powerpoint, möjligen, eller Per. Eller så får jag själv försöka säga något. Men helst inte. En översättning går väl att göra.
Det var en fin recension an roger. den sydsvenskan var bra den med tycker. lte mer nyanserad och serös än rogers. Båda bra tycker jag.
Men.
I dagens kvp. Felstavade namn. Sönderskurna bilder. Och helt onyanserad. Dock positiv. Hade aldrig hänt i usa eller frankrike.
Men. Men.
Bra reklam trots allt.
T.
Recensionen i sej var kanske inte dålig, men man undrar ibland vad det är för folk som jobbar med redigering, om bilden är beskuren så skriver man det. Och att inte kunna skriva namn rätt är dåligt.
L.T.: Jag tycker att det bästa är om Per gör en summering på engelska av texten, och att du sen bara sjunger.
Då gör vi så.
L.T.: eller översättning powerpoint, men jag vet inte hur det funkar med ljus och sånt, vi ska ha möte på söndag, jag vet mer efter det.
Ja, det är ju det där med Landskrona. Nu tänker inte jag ge mig in i nån politisk debatt här, men det finns andra som gör det, vilket jag bara tänkte visa .
Post a Comment