Tuesday, June 12, 2007

Ständigt detta Landskrona

Jag stod i fönstret på andra våningen i huset där jag växte upp, från sex års ålder till nästan vuxen.
Jag stod i fönstret och det var alltid fräckare fyrverkerier i Danmark, i Köpenhamn. Inte vet jag, kanske för att smällare var förbjudna, för att kontrollen var hårdare i landet där den enda friheten bestod av mer öl, gräs och hasch, mer kvinnor som säljer "massage. Annars är dom nog så trånga, danskarna, som skåningarna, som landskroniterna.
Jag stod i fönstret och 1979 blev 1980 och jag tänkte på år 2000, att jag skulle vara 31 år då. Att jag inte kunde se så långt fram.

Landskrona är Sverige danskaste stad.

Nyåret 1999/2000 firade jag i kostym hemma hos Jonnie. Jag hade precis träffat Johanna och hon var på en annan fest, men kom till min strax efter tolvslaget, om jag minns rätt, jag minns dåligt från den tiden. Jag var full, men vi gick hem tillsammans. Och vi går fortfarande hem tillsammans.

Wonderstuff. Kommer ni ihåg?

Landskrona är Sveriges danskaste stad. Det är bra och dåligt. Det finns en inkrökthet som kan få mej att vilja vomera. Det finns inkrökthet överallt, men Landskronas är Landskronas, och den bör slipas ner en smula. Världen, mina damer och herrar, världen finns.

"Take a jump and steale (stavas det så?) your piece of sky", sjöng Wonderstuff. Just det.

På torsdag ska det sändas liveradio från vår kolonistuga, Torkild Strandberg (Folkpartiets starke man och min före detta teaterkompis), jag och Gunlög Stenfeldt ska prata framtid och idag om Landskrona. Det kan kanske bli intressant. P1, 16.00.

Men jag minns den där sista kvällen på sjuttiotalet. Stå och glo ut mot Köpenhamn och vänta på något som skulle smälla. Inte som att allt kunde hända, mer att jag inte visste. Vafan ska hända, tänkte jag nog. Sen blev jag tretton och fjorton och musiken och böckerna kom och berättade för mej om en värld som fanns, som man kunde ta själv. Jag visste aldrig vad som skulle hända.
Men det smällde, hit och dit. Överallt.
Jag har aldrig blivit besviken. Jo. Jag har gjort vissa separata dåliga saker som inte varit så lyckade, på fyllan och ibland med andra droger i kroppen. Men jag ångrar inget. Jag tror inte på ånger. Däremot på att analysera och lära av misstagen.

12 comments:

Windy said...

"Steal" heter det.

Det enda jag kommer ihåg från nyår 79/80 var att jag smällde en kinapuff i näven. Aj som fan och någon sa att "det var ett jävla sätt att börja 80-talet på".

Kul med P1-gigget från kolonin, hur kommer det sig att just ni ska sitta just där och sända radio?
Vem är Gunlög förresten? Jag känner igen hennes namn från tidningsartiklar men kan inte placera det.

l.t. fisk said...

Det ska övertecknad lyssna på, det är ett som är säkert. Kolonistugeradio. Det låter nåt det. Coolt.

Anonymous said...

Varför just vi? Kanske såhär: Gunnlög har arbetat inom kommunen i många år. Jag har skildrat staden, och Torkild är ju Den Starke Mannen numer. Så har dom kanske tänkt, radioproducenterna.

Windy said...

Ok, så det är P1 som ligger bakom upplägget? Jag tänkte att det kanske var du som var idésprutan i och med att ni ska vara i kolonin (och att du brukar ha rätt bra idéer (utom den där QK-konserten på Strand förstås, det var en dålig idé ...))

Anonymous said...

Nej, det är P1 som bönat och bett om att få se den legendariska kolonistugan. Jag håller på att skriva in den i den moderna litteraturhistorien.
Jag stannar nog över till fredagen, om det skulle vara så?

Anonymous said...

behöver ni studiopublik så säg till...

Anonymous said...

Vart finns denna kolonistuga??*nyfiken*
Kanske går man förbi o kollar in legenden, har förresten själv en med, fast på Larvi =D
Ha en bra kväll/morgondag/helg!!!

Anonymous said...

Kolonistugan tillhör Citadellets koloniområde. Jag säger inte mer. Jag är en skygg människa ganska ofta, ingen spontanfikare direkt.
"when you`re alone, you`re alone", eller nåt sånt. Halvciterat.

Anonymous said...

Hårdare krav, fastare regler, strängare disciplin, fler förbud, kraftigare poliser och litta redit sunt svenneförnuft.

De talas alltid i de termerna när det gäller tillrättakommandet med Landskronas problem. Torkild drömmer om en annan befolkning.

Men inget av det skapar livsglädje och gemenskap. De viktigate ingredienserna saknas i dagens LA om någon frågar mig.

Anonymous said...

Du har flera poänger där Frank. Jag tycker att man ska ge sej ut på stan tillsammans och märka att det finns mycket som är bra. Att man kan ha det trevligt. Så enkelt kan det goda ta över från det onda, vad det onda nu är. Men allt gnäll i egen hjärna eller i slutna kretsar där inget ifrågasätts, det är fel väg att gå.
Sen är det en massa andra saker som måste förbättras, det har vi politiker till. Om det är rätt politiker måste jag besvara med ett nja. Efter valet hade jag hoppats att S-Niklas och Fp-Torkild hade kunnat ta varandra i hand och försöka samarbeta för ett tydligare och mjukare Landskrona. Så blev det inte, tyvärr.

l.t. fisk said...

Jag tyckte det var ett bra program. Och jag tror som du Jonas att svaren är flera, inte ett. Och utopiska samhällen måste få existera, bara man vet att de endast finns i huvudet och att de i verkligheten bara når upp till sekunder och minuter och timmar av det utopiska leendet. Därefter är de borta igen, och man får köra igång på nytt.

Anonymous said...

Kul med den här blogg läsningen tycker "mamma mu"