Saknadens vin in genom hålet i huvudet - 4

Det kan jag verkligen sakna. Retsina.
Som vi tog på oss i morse, Elsa och jag. Och alldeles försenade. Och trädgården är en byggarbetsplats. Friggeboden är tre meter hög. Han har visioner, min svåger.
Och det slutade ettrigt duggregna och vi svettades i regnställ.
Och jag sjunger Hej hej dagis, varje morgon.

Och jag hade tänkt ge mej av. Den pockar på så dant, den kommande boken. Den som inte ska komma ut i oktober. Jag vill skriva. Men måste vänta på friggehuset.

Rektangeln i Pildammsparken, där trivs jag alltid. Läste och skrev. Och hamnade hungrig på Plaka till slut. Hans fönster hade blivit sabbat.
Grillspett. Femtio spänn.
Och jag mindes och saknade kvällarna med billig Retsina och turistbroschyrplanscher. Och det fanns alltid en möjlighet, en chans att bara dra.
Fast då hade jag inga pengar.
Och nu har jag ett annat ansvar.
Men jag kan sticka iväg över en dag. Till och med över två ibland.
Och jag har min cykel och min freestyle, och jag kan verkligen tänka så: Vart ska jag sticka idag då, i mina drömmar. Utan att det känns som drömmar. Verklighet.
Att vara mer nöjd än missnöjd.

Men en kväll med billig Retsina. Och avsluta på Tempo eller Möllan med en extrasur Gin Fizz. Jag kan sakna det.

Jag saknar min mormor.
Jag saknar huset utanför Halmstad.
Jag saknar vänner som försvunnit.
Jag saknar och drömmer om taxen Sebbe som dog för nästan tio år sen.
Men jag är nöjd.

Och det finns en fröjd i att vakna fyra på morgonen och märka att det går några bra teveserier då. Dricka något och kanske somna om.

Det är som vanligt: Man försöker hitta kopplingen till Spanien. Man försöker följa högerregeln.