Wednesday, September 19, 2007

Spridda skurar

Det var blåsigare, molnigare. För en vecka sen. Onsdag då också. Jag var rastlös. Jag hade ingen arbetsplats to call my own. Jag åkte till Köpenhamn, hoppade av på Österport och gick in i den där bokhandeln där jag aldrig köper Dan Turells samlade prosa (inte kriminalromanerna).
En annan runda. Gick in på Nyhavn 17 för första gången på flera år. En svensk tjej serverade. Annars var det bara norrmän ut genom det öppna fönstret som jag stängde.
Läste klart Cornelis-biografin av Claes (?) Gustavsson. Den var bra. En sann bild, tror jag.

Jag påmindes om en bok av Norman Mailer i Sydsvenskan idag, Varför är vi i Vietnam? Eller heter den Varför vi är i Vietnam. Jag minns inte.
Jag minns Puma. Han bodde redan i Göteborg då. Vi brevväxlade. Han var starkt vänsterpolitisk. Han var något inspirerad av Bukowski i dikterna och novellerna han skrev. En komplex person, skulle jag säga. Men han tipsade mej om Mailers vietnambok, och när jag väl hittade den på bibblan i Lund blev jag förvånad.
En komplex person, den där Norman Mailer.

Det var blåsigare, molnigare. Båten Parsifal låg nedanför Hotel Admiral i Köpenhamn för en vecka sen. En fritidsbåt på 54 meter. Och jag tänkte på båtarna förr, i hamnen i Borstahusen. I hamnen Puerto Banus utanför Marbella när jag var liten. Den drömmen, kasta loss. Som i Reuterswärds Titta, jag är osynlig.

Han kastades loss igår. Min farbror, Onkel Netti. Han kom från Schweiz, blev kär i min faster i Amsterdam för fyrtiosex år sen. Och ändå dog han alldeles för ung.
Jag träffade inte honom ofta dom sista åren. Men jag grät i kyrkan och saknade dom gamla åren när han var annorlunda jämfört med många andra. Rakare än många andra, kanske. En som alltid sa eller visade vad han tyckte. Som skrattade åt rätt saker.
Och vinden ven över Glumslövs backar och man såg Ven och Danmark, och det blir fler och fler som dör och försvinner. Frid över Onkel Nettis minne.

Det var blåsigare, molnigare. För en vecka sen. Jag stannar iland idag. Jag har en arbetsplats att dona med. Och, det vet vi ju, molnigheten ökar, vinden friskar i. Man får försöka hålla fast vid något.

No comments: