Friday, January 11, 2008

En kärleksfilm i Hollywood medan färgen försvinner

”Var är Pange då”, säger rocksångaren med mikrofonen avstängd, på scenen som man byggt av SJ-pallar i stugbyn någonstans norr om den skånska gränsen. ”Vi skulle ju börjat för en halvtimme sen.”
”Paul-Magnus”, säger Panges mamma, eller skriker, inåt sej själv i halv hysteri.
"Vi som skaffat synt och allt”, säger rocksångaren som inte tycker om Småland, tar en klunk öl, tittar ut mot solskenet som sjunker, och över femtio gäster som väntar i partytältet. Och på stolar utanför, överallt under präonträdet. Drinkar och korvar och oliver, och barnen som letar efter grodor bakom häcken vid bäcken som är nästan torrlagd men sumpig. ”Näcken, kan det vara Näcken som har tatt honom ...”
”Paul-Magnus brukar vara så ordentlig, aldrig försenad”, säger Panges mamma och dom som hör det ler bakom händerna för munnarna.
”Pange, Paul-Magnus”, säger Panges fru Caroline på svenska med en klang av Kanada, floderna, träden och kanalerna.
”Det är allvar nu, Caroline”, säger hennes bror Tim och pekar bort mot där bäcken blir en stor mörk bottenlös sjö, och berget och skidliftarna längre bort där dimman smyger fram i augusti. ”Jag tror att det är bråttom. Han är därute.”
”Teater”, säger Caroline och tänder en cigarett, men inte alls så elegant och svalt. När hon böjer sej ner, lyfter upp flickan som har slutat leka. "It´s okey, darling. I don´t know", säger hon till flickan som viskar något.

4 comments:

Daniel Pettersson said...

Jag gillar att läsa när det låter såhär.

Trevlig helg!

l.t. fisk said...

Förbannat fint. Är det nya? Kompakt och annorlunda, men ändå, det där som är din rytm, din sång.

Jonas said...

En hyfsat färdig skiss, en del av ett större arbete, en roman, med möjlig ond bråd död. Blödigt hårdkokt, kanske.

l.t. fisk said...

Mycket spännande.