Hujedamej

Med nyordningen kan inte Spaniensvenskarna se Bingolotto. Dom ska göra revolution.

Idol-Daniel sket i sin tjej när han var med i talangjakten. Nu står han utan talang, bostad och skivkontrakt. I protest har han låtit bli att raka sej.

Prinsessan Madeleine går solbränd och snofsig och tycker synd om barn som inte flugit ut i livet på en räkmacka, hon tar ställning och hjälper till.

2008 har börjat bra. Folk vågar säga NEJ.

Jag har efter den värsta vinterturistsäsongen vågat mej till Köpenhamn igen, hittade en riktig bodega som jag hade glömt, eller tagit för givet att den var försvunnen och död och espressohousefierad.
Men än kan gamla greker och romare sippa på sina divaner.
Där satt jag och skrev saker som jag inte vet vem som ska få publicera så småningom. Det snurrar i min skalle emellanåt. Ibland är jag stolt. Ibland tänker jag bara på hur man ska kunna samarbeta med olika människor.

Friedrich Christian Delius, Söndagen då jag blev världsmästare
Den nittiosexårige debutanten Harry Bernstein, Den osynliga väggen. Alla onödiga upprepningar till trots. Fanns det ingen redaktör som vågade styra upp manuset av den gamle mannen med berättarförmågan.
Jag längtar efter Frank MacCourts Magistern och, som alltid, den underhållande Hans Gunnarsson. Och, som alltid, Peter Kihlgårds senaste som jag trodde att någon skulle skänka mej som julegave.

En människa jag har samarbetat en hel del med är sjuk, hur sjuk vet han inte än.
"Världen svämmar över av tappade sugar", sa han när vi pratades vid idag. Så han tänker inte tappa sugen. Jag undrar hur han känner sej längst in. Det är sällan man får veta det av en annan människa. Alldeles längst in.