Du fick en stekt sparv influgen i munnen

Elsa fyllde sex år förra torsdagen. Hon är klok och underbar, och fullständtigt ... förbannat jobbig emellanåt. Som människor är.
Anna fyller två i juni och ser ut som en trollunge. Hon är antingen glad och busig eller fullständigt förbannad.
Det är vackert att se sina barn leka tillsammans, trots åldersskillnaden, se hur dom innerligt tycker om varandra.

Ibland, i mörkare stunder, vet jag inte vad jag vill. Eller ... jag vill ingenting just då, allt är tomhet.
Nu blir jag tokig, dom spelar Skånske Elias, som tydligen vunnit någon tevetalangjakt, på radion, vedervärdigt. Präktiga smågossar som gör buskis på skånska, och Bert kammar väl in stålarna, antar jag.

Obama? Vad ska man säga? Det är kanske ett bevis på att slaveriet för svarta håller på att avskaffas i frihetens rike.
USA är så mycket mer än dom flesta tror. Det är inte så många (om någon) som besökt flera orter i alla stater (absolut inte jag). USA är inte bara så som det ser ut i alla kriminalserier, eller komediserier som My name is Earl. Men det är också (om än dramatiserat och därmed uppskruvat) USA. Landet fascinerar mej, men jag räds. Det är ju så mycket. Det är kontrollmänniskan i mej. Nej. Det är den människan som vill ha alla köttslamsorna fastklistrade på benen innan han uttalar sej.
Jag är inte färdig med Sverige, knappt med Skåne. Jag har så mycket kvar i Spanien och Portugal att ta reda på och lära mej. Jag hinner inte.

Jag hinner inte. Människan är förändringsbar. Men i den moderna tiden, jag hinner inte.
Jag har två barn, ett jobb med mycket låg timlön. Jag har en fru. Jag har intressen som tar tid. Tid ja, tider på dagis, tider på cirkusskolan, tider för måltider, tider för barnkalas, släktkalas, andra kalas. Läkarbesök, vård av sjukt barn. Jag är inte gjord för ett schemlagt liv, men ändå är jag det.

”Men vem är jag att ställa mej bredvid? Vem är jag att blunda för en strid? Vem är jag att överlåta framtiden åt dom som strävar bakåt?”
”Jag är här, jag ser ju mina barn. Dom är här, dom litar på sin far. Jag är här, det är nu jag har min tid, det är nu jag måste bygga deras framtid. Ännu är jag stark! Ännu står jag mitt i livet.
Ännu finns det dom jag älskar! Jag ska slåss för dom så länge jag finns till!”
Ur Björn Afzelius Hiroshima.

Jag vill åka till Ryssland. Högerliberala ledarskribenter vill inte ha gas från Ryssland. Kärnkraft. Förvaring. Följderna. Framtida generationer. Vem fan bryr sej.
Jag vill åka till Ryssland. Jag vill se detta land som jag bara känner genom böckerna, jag vill sitta och titta. Jag vill veta hur det verkligen är. Jag vill prata, kunna språket. Jag vill läsa deras tidningar. Jag vill veta mer än vad dom pseudofria svenska tidningarna rapporterar.
Jag kommer antagligen att hamna i Kroatien. Om jag inte hamnar hos Björn Afzelius, vi hade kunnat ha det intressant där, i Helvetet.

Jag simmade tusen meter på Kockums i fredags, det var första gången på länge. Jag blir röd i ögonen av klor. Röd i ansiktet av bastun där jag firade med en lättöl. Jag fick ont i nacken. Men det var så skönt att vara tillbaka. Jag har simmat på Kockums sen 1994, förra året blev det inget eftersom badsistuationen såg ut som den gjorde i Malmö.
Det är blir en rad av konsekvenser efter hur man handlar. Mer motion betyder mer bra uträttat arbete, ett större välbefinnande.

Sverigepucko”demokraterna” har polisanmält Mikael Wiehe angående hans israeliska motstånd vad det gäller tennismatcher. Det finns inga gränser för idioterna i det partiet, det finns ingen riktig tankeverksamhet, om man bortser från den opportuna populismen. Sd brukar prata om bristen på demokrati i Sverige, kvasimartyrerna försöker vinna röster på att få sej själva att verka ovälkomna i den politiska debatten. Men när Mikael Wiehe uttalar sej ... då ska han in i finkan. Man får inte säga vad som helst.
Vad vet sd-anhängarna om Israel-Palestinakonflikten?
Jag tycker inte att man ska stoppa matchen. Jag tycker att man ska göra en laglig och fredlig demonstration. Jag tycker att man ska hålla våldspacket (från alla håll) borta.
Jag tycker att man ska diskutera vettigt med kunskap. Hör ni det sd!? Kunskap! Jag berättar gärna det igen, när en av dom folkvalda sd-snubbarna ringde upp en journalist för att fråga vad man egentligen gör i kommunfullmäktige, vad det är. God natt yxskaft.

Vi måste komma ihåg det: ”Folkets kamp är folkets hopp”, vi bortskämda snorungar i alla åldrar.

Ut ur mörkret. ”... att du också hoppas på en morgondag.” Ulf Lundells gömda låt. ”... den här världen ömsar skinn igen.” ”... innan en dröm ens är drömd är den såld nu.” ”... varje dag skakar av barbari och våld nu.” ”... kanske levde vi på drömmen om godhet och fred.”
Den vassa eggen, Evangeline och Xavante. Vissa stunder känns det som att det är det enda du behöver äga för att försöka förstå livet. ”... och jag är så glad att du är här vid min sida, min vän.”
Kalla mej naiv, jag tål det. Men berätta varför.