Spanien från vänster
Jag läser en sorts resebok på danska från 1962 (Spanien uden for alfarvej, Esther Skoubue) som jag köpt på ett antikvariat i Dronningens By. Kongens By på den tiden när Sture Dahlström inte var så crazy, när han skrev en sorts beatprosa. Debuten Änglar blåser hårt, handlar om jazz, kärlek och drömmar. Om att få det att gå runt, alltså.
En annan kvinnlig författare, även om jag snarare skulle vilja kalla henne journalist, är Liza Marklund. Hon har skrivit flera mediokra böcker, jag har faktiskt inte lyckats läsa ut en enda. För mej innehåller författarskap även en god litterär stilistisk förmåga, det anser jag att Marklund saknar.
Det var givetvis ett annat Spanien på sextiotalet, när Esther Skoubue var där. När Sture Dahlström var där och skrev den fina och ärliga Kaktusstigen. Jag minns när jag hämtade den på posten i Lund, från Bakhåll i början på nittiotalet. Jag minns hur jag drömde på Werner och Hansen (numera Och bar). Jag minns hur jag läste ut boken där, en eftermiddag i Lund där ingen någonsin såg mej disputera.
Det har ju blivit rabalder nu, om Liza Marklund. Att hon far med osanning i sin sanna historia Gömda.
Och ingenstans får man höra någon, precis som inom den ledande politiken med några få undantag, säga sanningen: Bland dom litterärt ointresserade, som är vår målgrupp, är det mer vinstgivande att kalla en bok (om ett viktigt ämne), EN SANN HISTORIA. Varför är den VERKLIGA sanningen så svår att uttala?
Liza Marklund skriver bra och angelägna krönikor i, numera, Aftonbladet, många gånger om samhällspolitiska kvinnoproblem. Hon är en modern vänstermänniska.
Sture Dahlström levde i många år i ett fascistiskt land, Spanien, där bor även Liza Marklund numer, demokratiskt. Sture Dahlström är kanske något överskattad i vissa kretsar (mina egna), men en betydligt bättre och mer egensinnig författare än Liza Marklund.
Jag har någon gång tillsammans med Johanna och några till räknat ut hur mycket tid jag spenderat i Spanien (och Portugal), jag tror att vi kom fram till ungefär fem procent av mitt liv, men i sinnevärlden betydligt mer än så.
Vad säger det om mej? Vad säger det om Sture Dahlström? Vad säger det om Liza Marklund?
Ingen aning.
9 comments:
Jag har inte själv läst något av Marklundskan men hoppas verkligen att du gjort det . Annars framstår ditt uttalande "Hon har skrivit flera mediokra böcker" som något märkligt...
/Jesper
Om du hade läst min text, så hade du märkt att jag skriver att jag läst böcker av Marklund men inte orkat läsa klart dom, beroende på deras meiokra kvalitet, det platta språket.
Det är fullständigt subjektiva åsikter från min sida, men jag anser mej ha en viss kunskap om litteratur.
Ett fel har jag gjort. Jag skrev att Liza Marklund skriver (månger gånger viktiga och bra) krönikor i Aftonbladet. Det är givetvis fel, hon skriver i Expressen/GT/Kvällsposten.
Och ... mediokra, inte meiokra, det är datorns fel.
Ja nu ser jag det, jag missade det lilla, helt avgörande ordet "ut". Är bara så trött på det rutinmässiga skitkastandet på en del "framgångsrika" personer, som säljande författare. Men min kritik träffar inte dig för du har ju försökt läsa och förstå...
Ja nu ser jag det, jag missade det lilla, helt avgörande ordet "ut". Är bara så trött på det rutinmässiga skitkastandet på en del "framgångsrika" personer, som säljande författare. Men min kritik träffar inte dig för du har ju försökt läsa och förstå...
Ja nu ser jag det, jag missade det lilla, helt avgörande ordet "ut". Är bara så trött på det rutinmässiga skitkastandet på en del "framgångsrika" personer, som säljande författare. Men min kritik träffar inte dig för du har ju försökt förstå...
det gick ju bra...
Man kan definiera framgångsrika författare på olika sätt. Framgång kan vara kvalitet. Framgång kan också vara pengar. Jag tycker om flera storsäljande författare, men föredrar nog ändå dom smalare, men inte dom allra smalaste.
Jag är ute efter kvalitet. Jag är ute efter något som sitter kvar länge efter läsningen, något som man vill återkomma till.
Jag är trött på det eviga förenklandet, till exempel åsikten att författare som säljer mindre är avundsjuka på dom som säljer mer. Det handlar om helt andra saker.
Utan kvalitetslitteratur (ja, man kan skilja på det och dansbandslitteratur), hade ingen av dom ekonomiskt framgångsrika kunnat skriva det dom gör.
Jag har läst Camilla Läckberg, en språktorftig underhållningsförfattare som vet när man ska dra åt snaran. En dålig författare som går hem i folkparkerna. Och missförstå mej inte, jag unnar folket underhållning, men kom inte och prata om god eller viktig kultur i det andetaget.
Liza Marklund är en bra krönikör men, i mina ögon, en tämligen dansbandsaktig författare.
Och, i sanningens namn, jag har inte läst Gömda, inte en rad, men däremot cirka sjuhundra sidor Marklunddeckare, puh. Och dessutom en film av Colin Nutley under betald arbetstid med ett utvecklingsstört kärlekspar.
Jesper: Jag har varken läst Läckberg eller Marklund men vet att vad de skriver är ren skit. Det behöver inte ens verifieras. Ja, man kan väl bläddra lite i böckerna i någon bokhandel (det har jag gjort), det räcker gott för att konstatera saken.
Post a Comment